Det finns en hel del att invända mot Lars Vilks rondellhund, även om syftet
inte varit att hetsa mot muslimer. I DN säger Vilks att hans "provokation
vill inget särskilt, den prövar bara vad som är möjligt".
Men även det otänkbara är möjligt numera. Och att det skulle komma dödshot
var dessvärre inte oväntat. Efter Muhammedkarikatyrerna vet vi att militanta
islamister använder händelser i Europa för att vinna lokal popularitet, och
terrorismexperten Magnus Ranstorp menar att dödshoten sannolikt är en rent
politisk markering.
Må så vara. Men nu spelar det ingen roll vad vi tycker om Vilks teckningar.
Vilks rätt tomma markering är inte längre så tom. Andra har fyllt den med en
horribel innebörd.
Nu handlar det om vår tryck- och yttrandefrihet. Många tidningar, däribland
Sydsvenskan, har publicerat Vilks teckningar i en nyhetskontext. Men Nerikes
Allehandas chefredaktör Ulf Johansson, som också dödshotats, har ensam fått
axla ansvaret: "Jag har inte något behov av att framställa Muhammed som en
rondellhund. Jag har bara ett behov av att försvara en konstnärs rätt att
kunna visa det i Sverige", sa han igår.
Det borde vara en självklarhet. Men förra veckan sa trettio procent av de
utfrågade riksdagsmännen i en enkät om yttrandefrihet, att det vore bra om
det inte var tillåtet att publicera bilder eller teckningar som kränker
religiösa grupperingar.
Snacka om provokation.
DANIEL SANDSTRÖM
Sydsvenskans kulturchef