De är till förvillelse lika varandra numera. Längs Storgatans fasader trängs
de vanliga skyltarna: överallt samma Kapp-Ahl, samma H&M, samma McDonalds,
samma Wayne’s Coffee, samma O’Learys. Kedjor.
En storstad däremot, det är en stad med utrymme för överraskningar, egna
initiativ, högt och lågt, brett och udda. Ingen åker till Köpenhamn för att
gå på O’Learys eller H&M - det är allt det andra som lockar.
Med Inkonsts flytt till flotta Mazettihuset frigjordes en av Malmö Stads
lokaler, på Möllevången där det bor så många kreativa människor. På
Möllevångsgården finns en scen av den där mellanstorleken som det egentligen
alltid rått brist på i Malmö, storleken mellan kvarterskrog och institution.
Som gjord för kulturföreningar med lokal förankring. Ja, det funkade ju
utmärkt under Inkonstepoken.
Vad gör Malmö Stad med denna lokal?
De upplåter den åt en privat entreprenör i Stockholm med ambition att
expandera över landet – det sägs att Sundsvall står på tur. En kedja.
Man ska inte underskatta synergieffekten. Det är klart att Debaser hamnar i
ett bättre förhandlingsläge gentemot utländska agenter om de kan erbjuda
tre–fyra konserter i landet och därmed samordna turnén.
Men är det bra för Malmö? Tar vi tillvara den kraft och den lokalkännedom
som finns här? Den särprägel som hör till just den här stan? Det unika
geografiska läget med en främmande huvudstad 35 minuter bort?
Kedjor är trygga. Trygghet är finfint, men det är inte allt.