– Nej, men intressant. Tillsammanslängtan är fundamental hos människan och siktar, om man får vara psykoanalytisk, tillbaka på symbiosen med modern. Gång på gång måste vi inse att sammansmältningen inte är möjlig, kärleksrelationer är ju det bästa exemplet, och ur den frustrationen föds lätt våld. På samma sätt rymmer den utopiska samhällsdrömmen ett gift. Men vi åker ut och försöker skapa det omöjliga.
Vad ska hända?
– Ett 70-tal personer kommer att bo i tält, arbeta och festa tillsammans. Fyra gånger per dag kommer en busslast besökare ut och får guidad tur och betraktar vår by som ett mänskligt zoo. Vi kommer också att ha evenemang och en studiecirkel utifrån kritisk vithetsforskning. Vitheten är ett tema och vi vill belysa vår egen tillhörighet i en urban, medelklassig hipsterklan.
Inför projektet lanserar ni toleranshuvan – vad är det?
– Ett redskap som vi använder oss av nu under förberedelserna. Med huvans två titthål mot världen skapas en ny upplevelse av att se och bli sedd. Det är en övning i tolerans.
Det är mycket utopi- och tillsammanstendenser i Malmös klubbliv just nu ...
– Ja, och jag tror att det är en reaktion på vanan att cyniskt klä av och genomskåda allting i tillvaron. Nu vill man ha tillbaka en engagerad relation, och skapa utopi åtminstone för en kväll. Jag har faktiskt inspirerats av klubb Kristallen, hur deras allvar och seminarier i klubbmiljö får en att känna både tro och misstro. Det blandtillståndet är vi ute efter här också.