Omvärlden får en ny bild av Sverige genom deckarna

Eller som tyska bokkedjan libri.de uttrycker det på sin hemsida: ”Das Morden im Norden hat Konjunktur.”

Hur gick det här till? Hur kan ett land med såväl påver mordstatistik som okarismatisk polisstyrka ha specialiserat sig på kriminalhistorier? Som vore kenyaner experter på ishockeyfilmer.

Wolfgang Butt, som översätter Henning Mankells Wallander-böcker till tyska, menar att jordmånen i Tyskland är perfekt för svenska deckarförfattare.

– Författarna är väldigt moraliska. Henning Mankell är en gammal, god, socialdemokratisk predikant. Det går hem här i Tyskland. Sjöwall-Wahlöös social-kritiska böcker var ju också populära när det begav sig. Det är en tradition som det byggs vidare på.

Kombinerat med tysk förkärlek för älgar, sommarstugor och andra svenska arketyper har den svenska kriminalromanen blivit ett vinnande koncept.

– Det finns en bild av att Norden representerar någonting som är rent och fint och det finns ju en tradition i Tyskland att blicka norrut och att se upp till de skandinaviska länderna, säger Wolfgang Butt.

Förlagen verkar också fullt medvetna om vad de säljer. Omslagen till de tyska upplagorna pryds inte sällan av röda stugor och frusna vinterlandskap.

Men det är en underlig kombination:

– Den här boomen står egentligen i motsats till den positiva föreställningen om Norden. De tyska läsarna älskar en genre som visar att de skandinaviska länderna inte är så fantastiska som man kan tro, säger Wolfgang Butt.

Få genrer är så samhällskritiska som deckaren. Och de svenska författarna verkar ha specialiserat sig på att gråta ut det fallna folkhemmet. Wolfgang Butt tror att de tyska läsarna känner igen sig i nostalgin:

– Vi har ju inte haft något folkhem i Tyskland, men många tänker sig gärna tillbaka till de första trettio åren efter andra världskriget. Det var någonting som gick sönder efter sjuttiotalet som de kan återfinna i Kurt Wallanders tankar.

– Den moraliska appellen och de mänskliga huvudpersonerna tilltalar också tyskarna. Varför de själva inte kan skriva så vet jag inte. Just nu är det många som försöker kopiera stilen, men det lyckas inte riktigt, säger Wolfgang Butt.

Oavsett varför tyskarna gillar sina Schwedenkrimis har framgångarna blivit en riktig språngbräda till andra marknader. Som fallet är med svensk litteratur i allmänhet översätts den gärna via tyska språket.

Frankrike, Japan och deckartokiga England är länder som just nu har lastpallar med svenska deckare i bokaffärerna.

– Jag är förundrad över att det går så bra, säger litteraturforskaren Dag Hedman vid Göteborgs universitet.

Han skrev sin avhandling om deckarförfattaren Frank Heller, som i början av seklet blev den första exportframgången i genren.

– Ingen av dagens svenska deckarförfattarna skriver för en utländsk publik. Mycket handlar om specifikt svenska samhällsfrågor och jag tror inte att utlänningar förstår det. Men förmodligen finns det flera skikt i berättelserna som gör att man kan uppskatta dem ändå, säger Dag Hedman.

Han nämner Jan Guillous böcker som exempel.

– Idag är det ingen som förstår alla turer med KU-förhör, Hans Holmér, Ebbe Carlsson och allt det där. Men det gör inget eftersom intrigerna är så spännande.

Vilka av dagens deckare som kommer att stå mot tidens tand vågar han dock inte sia om.

– Det är omöjligt att säga. De flesta menade ju att Sjöwall-Wahlöö skulle bli en dagslända, men de läses fortfarande av otroligt många – till och med i Japan.

– Samtidigt ligger det en fara i att så många böcker behandlar dagsaktuella teman. Det är ju inte som Dostojevskijs deckare, där problemen är högst allmänmänskliga.

Johan Wopenka är redaktör för deckartidskriften Jury och medlem av Svenska deckarakademin. Som deckarexpert får han numera långväga samtal med frågor.

– Väldigt många människor i världen får sin första bild av Sverige genom litteraturen. Och just nu är det deckarna som står för den bilden.

De utländska läsarna vill veta hur det svenska samhället fungerar.

– Det handlar om allt: politik, brottsstatistik, integration¿ Ibland får man förklara att det inte begås fullt så många mord i Ystad som man skulle kunna tro, säger han.

Vad gör då de svenska deckarna med Sverigebilden?

Om man bara läst Wallanderböckerna kan man i alla fall få en lite skev bild av fysiken hos landets poliser:

”Wallanders ätvanor är mycket ohälsosamma¿ ibland dricker han för mycket¿ därför är han överviktig.”

Denna kortfattade presentation – fast på lika lakonisk engelska -– av hälsotillståndet hos Sveriges mest kände polis finns att läsa i en broschyr som Ystads turistbyrå delar ut till sina besökare.

För ett tag sedan initierade det norska utrikesdepartementet en undersökning om sin främsta exportvara. Vad innebar det för Norgebilden att landet sålde en massa olja till utlandet? Norrmännen kunde kanske uppfattas som giriga för att de samlade pengarna på hög.

Borde svenska myndigheter på samma sätt granska deckarförfattarna, som tjänar miljoner på att utmåla svenska polistjänstemän som ensliga alkoholister med förkärlek för operamusik?

Det saknas i alla fall kunskap om exportvaran.

– Om så många människor bildar sig en uppfattning om Sverige utifrån deckarna är det konstigt att ingen riktigt har koll på vad deckarna förmedlar, säger Johan Wopenka.

– UD samlar ju klipp om Sverige i utländska tidningar, men där står det nästan aldrig någonting. Litteraturen har garanterat större genomslagskraft just nu.

Dag Hedman tycker att litteraturforskningen har en nonchalant inställning till den svenska deckaren:

– Det är ett dystert kapitel. Den akademiska världen har lyckats fjärma sig från den här litteraturen. Men i längden är det en ohållbar situation att sitta kvar i det här elfenbenstornet. Det finns ingen som har riktig kläm på området: hur författarna arbetar, vilka histo-rier som berättas eller hur standardiserade historierna är.

Deckarakademin har ansökt om pengar för att göra en rapport om den svenska deckaren och den massiva exporten.

– Det produceras faktiskt fler verk om den svenska deckaren utomlands än i Sverige, säger Johan Wopenka.

Det blev inga pengar till någon rapport. Och Johan Wopenka tycker att deckaren behandlas lite styvmoderligt av svenska kulturmyndigheter.

– Den här boomen har faktiskt ägt rum utan ett enda öre i stöd, säger han.

Ointresset tror han beror på att svenska deckare inte passar in i den bild av Sverige som etablissemanget gärna vill ge:

– Det är en misstanke jag har. Utlandsmarknadsföringen av Sverige går ut på att få vårt land att se blågult och käckt ut. Då känns det bakvänt att lansera böcker som handlar om mord och ond, bråd död – och som dessutom är späckade med samhällskritik.

Alltså: om Leif Pagrotsky nu ansträngt sig för att få Sverige att se ungt, fräscht, sushiätande och designintresserat ut vore det ju synd om Kurt Wallander skulle förstöra alltihop.

Men skadan är troligen redan skedd. Henning Mankells försäljningssiffror har nu passerat 24 miljoner exemplar. Sjukampare, golfare, kungligheter och andra representanter för vårt land har fått sällskap av en Trissmissbrukande Ystadbo med alkoholproblem.