Oline Stig läser Lina Forss

Självbiografiska romaner från överklassmiljö brukar handla om att rika människor är olyckliga. Antingen är de försupna eller tyranniska, sinnessjuka eller förljugna. Avslöjandet om den vackra fasadens sjaskiga baksida kittlar: allt som glittrar är inte guld.

Lina Forss delvis självbiografiska debutroman "Vildängel" bryter överenskommelsen och det är, till en början, befriande. Hennes alter ego, Timotej, har ingenting att avslöja. Hon växer upp med rikedomens alla privilegier, men är, förutom det, en ganska normal och förvirrad tonåring. Inte heller hennes familj har några dolda lyten. Föräldrarna skiljer sig, och även om den materiella standarden sänks ett par pinnhål när hon och brodern flyttar med mamman till ett radhus, finns pappa finansmannen i bakgrunden som ekonomisk garant. Snart träffar mamman en ny välbärgad man och de flyttar till London.

Forss prosa är snärtig och rättfram och kryddad med adjektivrika beskrivningar. Skildringar av tonårens våndor varvas med anekdotiska berättelser från jetsetlivets London. Det är välfunnet ibland, lättsamt på gränsen till putslustigt ibland, och bitvis rätt underhållande.
Men efter hundrafemtio sidor börjar jag undra vad Forss egentligen vill säga med sin roman. Är den bara en inblick i hur det är att ha allt och ändå inte veta vad man vill? Att American Express, eget hus i London och privatskolor inte hjälper mot existentiell ångest?

Timotej hoppar mellan utbildningar och pojkvänner utan något större engagemang. Och även om hennes kompis Loella, en snusande och helvild klassresenär, gör sitt bästa för att liva upp historien, känns den efter ett tag lika riktningslös och loj som Timotejs egen tillvaro. Återstår som läsare att fascineras över kapitalets biljett till frihet och överklassens alla koder. Att vara stamkund på Östermalmshallen. Att få tusen pund av pappa till en ny klänning, eller att, som Timotejs mamma, öppna en butik på Nybrogatan som tidsfördriv.

Men "Vildängel " vill mer än så. I bokens sista del skruvar Forss ner sitt glättiga tonfall. Döden känner inga privilegier och Timotejs mamma insjuknar i cancer. Skildringen av mammans förnekande av sjukdomen, av cellgiftsbehandlingar och strålning, av arroganta läkare och Timotejs stigande vanmakt griper tag som en klo i hjärtat.

Porträttet av mamman djupnar i takt med hennes gradvisa förfall, liksom det av dottern. Romanen får en riktning och det står klart att det var det här Forss ville berätta. Synd bara att startsträckan var så lång.

OLINE STIG
författare