Främlingen

Kändes värmen som ett slag i ansiktet när du steg ut genom porten i morse? Klev du runt i stan, svettig, slö och likgiltig inför karriären, semestern, kärleken, och kanske till och med din döda mor?

Varning: Då riskerar du att utan vidare skjuta en snubbe på Ribban snart. Det är i alla fall vad som händer Meursault i Albert Camus debutroman ”Främlingen” från 1942.

Utan att riktigt förstå varför man ska sträva, leva och älska plågas han av solens hetta och starka ljus.

Till slut blir värmen så tryckande att han i ett crescendo av bländande solsken skjuter en man på en algerisk strand, badande i outhärdlig hetta.

”Det var inte jag, det var solen” funkar sedan sådär som argument i rätten. Men det gör detsamma för Meursault. Världen är i grunden likgiltig, och i den heta solens allra starkaste sken framträder omgivningen som den egentligen är: omänsklig, främmande och absurd.

Arvid Jurjaks