Fängslande dans med konstpolisen

Det är en het sommardag i Malmö 1969. I matsalen på Hotell Savoy har ett större middagssällskap samlats. När direktör Viktor Palmgren ställer sig upp för att hålla ett tal smyger en man in genom entrén och skjuter honom i huvudet, för att därefter försvinna ut genom fönstret. Palmgren faller framstupa över bordet ”med vänstra kinden i det krenelerade potatismoset kring en utsökt stuvning à la Frans Suell”.

”Polis, polis, potatismos” är den enda av Maj Sjöwall & Per Wahlöös tio romaner om Martin Beck som helt utspelas i Malmö.

Nu blir den också en utställning. Femton konstnärer har gjort verk som visas på nio platser runt om i staden under en vecka. Publiken får ta sig runt på egen hand för att uppleva verken som spänner över hela skalan: performance, installationer, fotografier, målningar och skulpturer. Varje kväll kommer dessutom ett pistolskott att avlossas utanför Savoy.

För konsthallschefen Jacob Fabricius är utställningen något av en dröm som går i uppfyllelse. Danske Fabricius växte upp med Sjöwall & Wahlöös böcker.

– Sjöwall & Wahlöö bildade skola inte bara för svenska, utan för internationella författare med sitt sociala och politiska engagemang. Och ”Polis, polis, potatismos” är en fin skildring av både arbetarklassen och överklassen i Malmö. Den här utställningen var en av de idéer som jag presenterade när jag sökte jobbet som konsthallschef hösten 2007.

Konstnärerna har fått fria händer: vissa har valt att lyfta en detalj, eller en episod, från boken. I andra fall är sambandet mer abstrakt.

– Många gator och platser i staden är beskrivna i boken. Vi kom fram till några nyckelplatser och utgick från dem för utställningen. Sedan bjöd vi in konstnärerna. De fick romanen, en karta över Malmö och en intervju med Maj Sjöwall från The Guardian, säger Jacob Fabricius.

Ett verk som garanterat kommer att märkas i Malmö är Elisabet Apelmos och Marit Lindbergs performance ”Vi är svenska poliser, vi är snälla”. Det består av att skådespelaren Magnus Schmitz åker runt och dansar på olika ställen – utklädd till polis, med musiken pumpande ur polisbilen.

Med verket vill konstnärsduon diskutera vår syn på polisen. Om nu poliser har rätt att använda våld, varför skulle de då inte ha rätt att dansa?

– I romanen står Beck ganska tydligt på de svagas sida. Han är närmast ledsen när han lyckas gripa mördaren som visar sig vara arbetare som farit illa på grund av direktör Palmgren. Det finns en spänning däremellan – från poliser som står på de svagas sida till dagens medie­debatt om poliser som säger ”apa­jävel” och ”Neger Niggersson”, säger Marit Lindberg.

Jacob Fabricius säger att det var viktigt att bjuda in konstnärer som var verksamma då boken skrevs, 1970.

En av dem är målarnestorn Gerhard Nordström – som bidrar med en politisk monumentalmålning från sin sjuttiotalssvit ”Sommaren”. En annan är Leif Eriksson som gjort ett textverk där han i alfabetisk ordning listar de 799 orden i det första kapitlet. Men de är också numrerade så att man – med en hel del möda – kan läsa texten. Leif Eriksson ställer också ut en gammal stol från Savoy, som han målat i starka färger.

– Den är 40 år gammal och nu återbördad till brottsplatsen. Jag fick den när de byggde om festvåningen av min gamla svärmor som var husfru här på hotellet. Den är målad i Beckers normalfärg, den klassiska målarfärgen. Men ta inte på den. Färgen har inte torkat ännu.

”Polis, polis, potatismos” börjar på söndag och pågar till nästa söndag, den 25 juli. Tanken är att det senare ska bli en samlingsutställning med verken på Malmö konsthall.