Nördarnas julafton –
Sweden Social Web Camp

I en busskur sitter tre män och surar. En skejtare trillar omkull alldeles bredvid, ligger kvar och håller sig om armbågen. En väktare sätter sig på bänken. Hon drar ett djupt andetag och suckar.

Malmö, Värnhemstorget, tja, här står man.

Tysta går vi på bussen. Vid första hållplatsen hinner en ung tjej inte gå av innan dörrarna stängs. Hennes kompisar bankar på rutan utifrån. Busschauffören ser vad som händer, öppnar inte. Med tom blick lägger han i växeln och kör ut från hållplatsen. Ingen säger ett ord.

Pär Rådström skrev en gång om när han kom tillbaka till Sverige från södra Europa. Efter veckor av vänlighet gick han på tåget i Malmö och fick omedelbart en rak höger i ansiktet av en man som sa: Raka av dig mustaschen, stockholmajävel!

Från en värld till en annan.

Det är precis vad jag upplever när jag kommer tillbaka till verkligheten efter en helg på årets mest hajpade medie­konferens, Sweden Social Web Camp.

Grunden till SSWC – som är en unconference, det vill säga att deltagarna skapar allt innehåll tillsammans – lades förra året, när arran­görerna slängde ut en öppen fråga om någon ville prata om den sociala webben. De hade räknat med ett tiotal personer, men intresset var mycket större. Det slutade med att nästan 300 människor samlades på Tjärö.

I år hade SSWC vuxit ytterligare: 400 deltagare som sov i tält, trängdes i vandrarhem och under två intensiva dygn diskuterade demokrati, skola, genus, makt, politik och kultur.

SSWC har redan kallats för Alme­dalen för webbnördar och kanske finns det vissa likheter. Men där Almedalen i allt väsentligt förstärker strukturerna i en etablerad kultur, lägger öppna och deltagargrundade konferenser som SSWC grunden för att börja bygga en ny.

Den underliggande frågan på Tjärö var vad vi får för samhälle om alla börjar att dela med sig. Inte bara från upphovsrättslig synvinkel, utan också från en mänsklig. Jag är övertygad om att dessa två saker hänger ihop. Få platser jag har varit på har så tydligt skapat en atmosfär där det är givet att alla, oavsett ålder, bakgrund och ståndpunkter så frikostigt sprider erfarenheter, kunskap och vänskap.

Den kultur som internet föder är brokig och motsägelsefull. Näthat står bredvid länkkärlek. Bekräftelsesökandet bredvid en ödmjukhet inför att alla har en historia värd att lyssna på.

Men medan vi navigerar genom den allt mer komplexa samtiden är det värt att komma ihåg att det fortfarande finns ett hopp om en värld som är bättre och att viljan att skapa den delas av många.

Det maniska bloggande och twittrande som de hemkomna SSWC-deltagarna nu fyller webben med har nästan religiösa undertoner.

Det säger något om vårt samhälle att den huvudsakliga grunden till euforin är något så enkelt som att de har varit på en plats där alla är välkomna i diskussionen.

Anders Mildner
journalist