Lundell möts med värme

Annika Sherwin på radions Kulturnytt tycker att Lundell är ”kvick och lagom elak, och ja, rent av mästerlig när det gäller att fånga tiden”. Men liksom de flesta övriga recensenter har Sherwin problem med Lundells kvinnoskildringar:

”Han skriver så mycket om kvinnor men dom träder aldrig fram, han gör dem inte synliga för oss. Kvinnor, nej det är inte hans starka sida”.

Johan Lundberg på Svenska Dagbladet tror att romanen skulle mått bra av ”ytterligare konstnärlig bearbetning”, men tycker samtidigt att det finns ett befriande drag över Lundells författarskap:

”I sin vilja att se diktandet som ett raster genom vilken verkligheten i dess helhet oavbrutet måste passera, befinner han sig milslångt från det ämbetsmannamässigt pretentiösa ordpetande som kommit att i så stor utsträckning premieras inom de nutida litterära etablissemangen.”

Per Planhammar skriver i Göteborgs-Posten att Lundells berättarglädje fått ett dovare tonläge, och Jonas Thente på Dagens Nyheter slår fast att ”Värmen” långt ifrån är ”stor litteratur, men det är ett intressant kapitel i berättelsen om den moderna manligheten”.

I Sydsvenskan skriver Oline Stig att hon ibland gäspar åt Lundells prosa och tycker att han är gnällig och tjatig. Ändå var det länge sedan hon ”blev så här berörd av en Lundellbok. Den genomsyras bitvis av en innerlighet och en självrannsakan som är svår att värja sig mot”.