Per Svensson: "TV4 är inte Sverige"

Ännu ett kuvert med valsedlar damp häromdagen ner i brevlådan. Det liknade de brev från invandrarhatande rättshaverister jag, och oräkneliga andra journalister, brukade få förr i tiden. Haveristerna älskade att uttrycka sig med VERSALER, collage och neonfärgade tuschpennor.

Kuvertet inte bara liknade dessa försändelser, visade det sig. Det var just en sådan försändelse. Det kom från Skånepartiet, som lagt ner möda på att få ut sitt budskap; här fanns bland annat en bild av Mona Sahlin i slöja intill ett stycke politisk poesi: ”Öknens lag, fru Toblerone, skall ej rå i ETT FRITT SKÅNE” (där kom versalerna).

Vände man sedan på kuvertet hittade man två politikerfotografier, skurken och hjälten, och den förklarande texten: ”REEPALU HJÄLPER FRAM ISLAM” men ”HERSLOW KASTAR UT REEPALU” (se där, versaler igen).

Här fanns en, får man väl säga, underton av fientlighet mot en stor och heterogen folkgrupp, och jag syftar då inte på socialdemokraterna.

Att lyfta upp det där kuvertet från hallmattan kändes som att rensa kattlådan. Betyder det att jag skulle välkomna censur av Skånepartiets valutskick, att jag skulle vilja se utbärningen av kuverten stoppad och Carl P Herslow åtalad för hets mot folkgrupp alternativt nedskräpning?

Alls icke. Definitivt inte. Vi har fria och demokratiska val i Sverige. Det innebär att också dårarna måste ha rätt att i full frihet ge uttryck för sina uppfattningar. Och det inte bara i valtider. I en liberal demokrati är rätten att alltid fritt få prata persilja fundamental. Förhandscensur ska inte förekomma överhuvudtaget. Sanktioner i efterhand endast i strikt definierade undantagsfall.

Men att staten inte ska lägga sig i vad folk säger eller skriver är inte detsamma som att varje ansvarig redaktör har skyldighet att låta vem som helst säga vad som helst när som helst. Att som publicist på pressetiska grunder säga nej till en debattartikel eller, för den sakens skull, en annons är inte att utöva ”censur”. Det är att utöva redaktörskap. Om redaktörerna inte hade rätten och skyldigheten att göra sådana bedömningar kunde och borde de ersättas med nummerlappar och sedan kunde rasisterna och ufologerna och konspirationsteoretikerna bilda kö.

Just nu rasar det danska etablissemanget – politiker och press – över svenska TV4:s vägran att sända en islamofobisk och invandrarhatisk reklamfilm producerad av Sverigedemokraterna. Det talas om ”censur” och om behovet av att skicka valobservatörer till Sverige. Den danska reaktionen bygger, lustigt nog, på samma oförmåga att skilja på stat och medier som en rad auktoritära arabstater gav uttryck för när de för några år sedan krävde att den danska regeringen skulle be om ursäkt för Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna.

Låt oss alltså tydliggöra att TV4 inte är Sverige, TV4 är inte den svenska staten, TV4 är ett medieföretag vars chefer har full frihet att fatta publicistiska beslut.

Fattade Jan Scherman rätt beslut i det här fallet? Jag tycker nog det. Inte ens under en valrörelse kan det vara obligatoriskt för ett ansvarsfullt tv-bolag att upplåta sändningstid åt rasistisk propaganda byggd på samma retoriska strukturer som 30-talets Der Stürmer-karikatyrer.