Oline Stig läser Hannah Tinti

Bokförlag i USA befattar sig i regel inte med debutanter. För en debutant gäller det att först hitta en litterär agent. Därefter är det agentens jobb att hitta en marknad för boken och sälja den till högstbjudande. Först när kontrakt är skrivet inleds relationen mellan förlagsredaktör och författare.
Nu tror jag inte att det innebär att alla amerikanska författare är stenrika, men att ha en mellanhand som sköter ekonomi och marknadsföring kan nog i många lägen vara en fördel.

Debutanten Hannah Tinti berättar i en intervju i The Washington Post att hon letade med ljus och lykta efter en agent med erfarenhet av att marknadsföra noveller. Men att hennes novellsamling "Animal crackers", med den på svenska något otympliga titeln "Djurverkerier", sedan blev en sådan succé och raskt översattes till ett tiotal språk måste också tillskrivas dess höga litterära kvalitet. Tintis noveller är, för att använda ett djuriskt uttryck, helt enkelt svinbra.

Det är elva korta berättelser. Några utspelar sig på ett zoo. Alla handlar på ett eller annat vis om djur, men det är inte djuren som spelar huvudrollen. Tinti använder dem för att utforska och spegla mänskliga beteenden. Och hon gör det så lekfullt, överraskande och inträngande att tematiken inte känns det minsta ansträngd.

Det är mörka berättelser med en hårt skruvad realism. De går en skör balansgång mellan ironi och nattsvart allvar. De anknyter både till en klassisk novelltradition med sitt ibland episka berättande och till Carverprosans strama ekonomi och öppna slut.

"Hem ljuva hem"inleds med ett brutalt dubbelmord som bevittnas av hunden Buster. Den spektakulära upptakten till trots utvecklar sig berättelsen till en ömsint betraktelse över kärlekens villkor och två äktenskaps gradvisa sönderfall.

I "Slims sista färd" porträtteras en frånskild kvinna och hennes känslomässigt störde son som tror att hans kanin kan flyga. Det tar ett tag innan man förstår att allt inte står rätt till med mamman som hjälpsamt reparerar den skadade kaninen Slim efter varje flygtur från tredje våningen.

Familjer på gränsen till sammanbrott är det bakomliggande temat i många av Tintis djurnoveller, också i den otäcka och suveräna "Blodsband", om en pojke med diagnosen adhd.

Den avslutande novellen är en skröna om överklassflickan fröken Waldron och hennes äventyrliga rymningar från nunneskolor och internat i 30-talets Amerika. Det är en lättsam och fantastisk historia, om än med sorgkanter, som gör det lättare att andas efter Tintis bestialiska mörker.

Vad ska jag säga mer? Läs!

OlLINE STIG
författare