
– Ofta när vi spelar live får jag höra låtar jag aldrig hört förut, säger Thomas Öberg.
Efter flera år i Stockholm är Thomas Öberg och Jonas Jonasson tillbaka i Skåne, i Malmö respektive Kåseberga.
Landskapet som de växte upp i men sedan lämnade har inte bara införlivats i bandnamnet Sci-Fi Skane. Omslaget till debutalbumet ”Känslan av att jorden krymper växer” pryds av en stiliserad Skånekarta och en låttitel som ”Jag har aldrig bott vid en landsväg” framstår som en motsträvig passning till Edvard Persson.
På skivan slingrar Thomas Öbergs skånska dialekt och underfundiga vardagsbetraktelser sig fram över en slags klaustrofobisk lo-fi-syntpop. Procentfördelningen mellan humor och allvar är långt ifrån tydlig.
– Folk som bara efterlyser allvar vet inte vad sorg är. Det är skillnad på att skämta om något och skämta bort något, säger Thomas Öberg och vänder sig sedan till sin bandkollega.
– Det är som i den där Roman Polanski-filmen som du gillar, Jonas. ”Vampyrernas natt”. Det är ganska mycket slapstickinslag i den men när filmen är slut kan det ändå vara svårt att sova. Ju fånigare och ju mänskligare sådana skräckinjagande figurer är desto mer hotfullt blir det. Det groteska blir man inte rädd för, men det som glider parallellt med det vardagliga kan vara väldigt obehagligt.
Thomas Öberg och Jonas Jonasson är båda födda 1967 och lärde känna varandra i fjortonårsåldern när de gick på Fredriksdalskolan i Helsingborg. De träffades första gången i en skivaffär när Jonas Jonasson köpte två skivor som Thomas Öberg också var intresserad av, bland annat en med tyska syntpionjärerna Kraftwerk. Kärleken till elektronisk musik har de burit med sig genom alla åren i hyllade rockorkestern Bob Hund och kanske har det hela tiden bara varit en tidsfråga innan Sci-Fi Skane skulle bli verklighet.
– Vi samarbetar och motarbetar varandra i en salig blandning, säger Jonas Jonasson. Det är så dynamiskt det kan bli. Thomas älskar att missförstå saker. Ibland missförstår han det som jag har missförstått och därigenom möts vi i en ny lösning som ingen av oss kunnat tänka ut från början.
Även när det gäller livespelningar vill Sci-Fi Skane komma bort från rockens konventioner och ”bluesens metersystem”, som Thomas Öberg kallar det. På scen tar Bob Hunds manager Marcus Törncrantz på sig dj-kostymen och spelar skivor – deras egna och andras – som Jonas Jonasson och Thomas Öberg sedan sätter egen prägel på med hjälp av tamburiner, melodica och karaokesång.
– Vi har redan bevisat att vi kan sitta i en replokal i fjorton år och få tinnitus, vi vet hur det går till, säger Thomas Öberg. Det vi gör nu är något mycket snabbare. Vi repeterar aldrig, vi sätter bara på en skiva. Marcus spelar mycket musik som jag inte ens vet hur den är gjord, samplade grejer och snodda bitar från vinylsinglar och tolvor utan omslag. Ofta när vi spelar live får jag höra låtar jag aldrig hört förut och det känns helt rätt, det är inte bara publiken som ska bli överraskad.
% är glada
% är likgiltiga