Oline Stig läser James Meek

Det finns några scener i James Meeks roman, "Den yttersta kärlekens gulag", som dröjer sig kvar. En är den vackra Anna Petrovnas och hennes make löjtnant Balasjovs första kärleksmöte. En annan är när samme löjtnant, efter att ha varit ute i kriget och överlevt ett slagfält, bestämmer sig för att skära av sig könsdelarna för att komma närmare Gud och bli mer lik en ängel.

Jag kommer också att bära med mig straffången Samarins berättelse om när han äntligen befriades från svält och slavarbete. Och när det gick upp för honom att mannen som befriat honom och gett honom mat varje dag, i själva verket var kannibal och bara väntade på att Samarin skulle bli fet nog att ätas upp.

Meek är bosatt i London och har tidigare utkommit med två romaner och två novellsamlingar. Mellan 1991 och 1999 arbetade han som korrespondent i det forna Sovjetunionen.

Hans tredje roman utspelar sig i Sibirien 1919. Det är krig och svält, den lilla staden Jazyk är ockuperad av tjeckerna, människorna lider helvetets kval. Romanstoffet är, med andra ord, dramatiskt så det förslår. Ändå stannar min fascination vid enskilda episoder.

Mellan dessa lysande ögonblick är "Den yttersta kärlekens gulag" en tämligen tungrodd och föga engagerande historia. Meek redovisar för mycket, han är för omständlig och pedantisk. Det blir långrandigt. "Makalöst ambitiös" kallas romanen i baksidestexten, och det stämmer. Mitt intresse för detaljerna kring självstympning och kannibalism har sina gränser. Bäst lyckas Meek i sin skildring av den egensinniga änkan Anna Petrovna och hennes tröstlösa längtan efter kärlek.

Och bokens efterord är intressant. Där redogör författaren för den verkliga bakgrunden till romanstoffet. Kannibalism bland ryska och sovjetiska straffångar på flykt är ingen skröna. Bruket att ta med sig en ovetande följeslagare som mat är väldokumenterat, enligt Meek.

Ett uppslagsord i "Gulag Handbook" av Jaques Rossi, med rubriken " ko" börjar: "En person som utsetts till att bli uppäten (...) om de flyendes matförråd tar slut under flykten och inte ser ut att kunna fyllas på, slaktas ´kon´ ."
Nackhåren reser sig.

OLINE STIG
författare