Mattias Elftorp ritar hus. Höga hus, många hus.
– De andra kommer att hata mig för alla hus, säger han och begrundar den första serierutan framför sig.
– Ja, håller Susanne Johansson med.

– Allt det här fanns tidigare, men det var utspritt över stan. Den ena vinsten av det här är att det föder samarbeten. Den andra att Seriecentret blir en symbol för seriernas intåg i det svenska kulturlivet, säger Fredrik Strömberg, ordförande för Seriefrämjandet som ligger bakom Seriecentret.
– Det här är en helt unik chans. Det finns inga andra kulturskolor där eleverna har tillgång till riktiga serietecknare. De får en helt annan bild av serietecknandet när de sitter mitt i serievärlden, säger Maria Fredriksson, lärare på kulturskolan och serietecknare.
Joakim Gunnarsson är en av tecknarna som har flyttat in i Seriestudion.
– Tidigare satt alla ensamma hemma och det är ganska tråkigt. Det gynnar kreativiteten att sitta tillsammans och jobba. Allt fungerar som en stor enhet här och man kan hjälpas åt. Man kan ringa hit om man vill ha ett jobb gjort, det finns alltid någon som kan göra det, säger han.
Tillbaka till seriestafetten. Där har Kim W Andersson tagit över stafettpennan. Han fortsätter på Mattias Elftorps verk och verkar inte störd över alla hus som föregångaren har planterat i berättelsen.
– Det är kul det här. Kul för att man blir tvingad att göra saker som man inte gör annars, säger han och fyller i det svarta tuschet lite bättre.
Att begreppet ”Seriestaden Malmö” har etablerats beror på många saker. Här ligger Egmont Kärnan, en av världens största serieutgivare, här har riksorganisationen Seriefrämjandet sin bas, här utbildas serietecknare på Serieskolan i Malmö på Kvarnby Folkhögskola och här finns seriekollektivet Cèst Bon Kultur plus en massa andra aktiva serieskapare.
% är glada
% är likgiltiga