Innanför murarna

Häromkvällen när jag kom hem låg ett mail från en etiopisk vän och väntade. It seems things are getting worse, skrev han från Addis Abeba.

Martin Schibbye och Johan Persson är inte så olika mig. Samma ålder, samma yrke. Det var inte länge sedan jag själv reste som journalist i Etiopien.

En vanlig kväll i mitt liv: jag lagar mat, skriver till min mamma, springer genom ett blåsigt Malmö. En fruktansvärd kväll i deras: de sitter i fängelset Kaliti och har precis fått veta att de nu står åtalade för terroristbrott i Etiopien och kan straffas med döden.

De är inte de enda drabbade. Man får inte glömma etiopierna. Just nu ligger en kvinnlig journalistkollega på sjukhus i Addis Abeba och dricker soppa genom ett sugrör. Hennes käke krossades när två män slog henne sönder och samman och tog hennes laptop. Redaktören på hennes tidning är övertygad om att regeringen skickade de två förövarna för att banka in rädsla i henne.

Jag har varit vid Kaliti. Det ligger en bit utanför Addis Abeba intill den stökiga vägen Debre Zeit Road. Ett enormt fängelse vaktat av korrupta vakter i gröna byxor och blå tröjor.

Enligt nyhetsrapporteringen delar Schibbye och Persson cell, de har fått god vård för sina skottskador, ambassadpersonal har försett dem med kläder och böcker, och de får vistas utomhus en halvtimme per dag. Många fångar har det värre. FN:s flyktingorganisation UNHCR har rapporterat om återkommande tortyrfall i fängelsebyggnaderna.

Den 17 oktober ska Martin Schibbye och Johan Persson upp i rätten. Låt oss hoppas att de frias och släpps.

Men det är inte över bara för att de friges. Verkligheten kvarstår för alla journalister och oppositionspolitiker som arbetar i Etiopien. En verklighet som vilken dag som helst kan rycka dem från deras skrivbord till fängelset Kalitis råa celler. Till dem kommer ingen ambassadpersonal med böcker.

Martin Brusewitz
journalist på Sydsvenskan