Andres Lokko svarar Björn af Kleen

Det fullständiga oberoendet är en utopi, den hundraprocentiga personliga integriteten är det inte.

Jag ser ingen som helst skillnad mellan att skivbolag skickar skivor till mig, bokförlag skickar böcker till mig eller att ett klädföretag skickar kläder till mig. Huruvida jag har betalat själv för en skiva eller en roman jag hyllar eller sågar är irrelevant. Detsamma gäller kläder, både i min roll som modeskribent och som programledare för till exempel ”This Is Our Music”, varav det sistnämnda är den ganska uppenbara anledningen att Levi´s – bland flera andra klädföretag – då och då skickar mig plagg i förhoppningen om att jag ska bära dem i tv eller skriva om dem.

Självklart är detta ett försök till produktplacering, precis som man kan hävda att skiv- och bokförlag vill uppnå samma effekt. Och, ja, som Björn af Kleen mycket riktigt skriver är just Levi´s Vintage Clothing ett sådant popkulturellt intressant fenomen för en popkulturbetraktare att de oundvikligen nämns i mina texter med ojämna mellanrum. På samma sätt som det är oundvikligt att referera till, säg, artister som Gnarls Barkley eller OutKast vars skivor jag fått hem gratis i brevlådan av samma anledning.

Och att vid sidan av journalistiken och ens kritikerroll författa texter till modekataloger, sleevenotes till skivor eller biografier till nya små band man tycker om eller skriva förord till böcker är, för mig, inte speciellt märkligt. Den som själv vet exakt varför han eller hon gör något har inga problem med att skilja på dessa roller och uppdrag.

Det tror jag inte att Ebba Von Sydow eller Per Nilsson heller har. Den frågan jag försöker ställa i Publicistklubbens Årsbok är hur långt tidningsförlagen i dag är beredda att gå för att till vilket pris som helst marknadsföra och profilera sina skribenter.

ANDRES LOKKO

kritiker och manusförfattare