Artiklar som berör detta
”Vi måste stå enade nu”
Barn är en människa enligt svensk lag och FN:s barnkonvention fram tills hon fyller 18 år. Det är naturligtvis inte en biologisk sanning, och det är inte nödvändigtvis en relevant distinktion när det handlar om exempelvis brott och skuld och ansvar.
Men det är en obestridlig sanning i samhällelig mening. Ett barn är ett barn och ett barn är omyndigt och ett barn är det samhällets uppgift att skydda och bry sig om.
Det är en självklarhet som många glömt bort när de med mediernas hjälp försökt hitta belägg för att ett barn de inte känner, men genom dödsskjutningen i Rosengård på nyårsnatten nu känner till, egentligen i vissa avgörande avseenden inte var ett barn.
Att läsa tidningen tycks ha blivit som att sitta på en spioncentral under kalla kriget och ta emot hemliga meddelanden kodade enligt någon sorts informell överenskommelse. Alla förvandlade till självutnämnda dubbelagenter, mullvadar i ett myller av blindgångar, antydningar och språkliga mångtydigheter. Det finns helt enkelt vissa uttryck som många tror sig kunna tolka. Som tros säga något mer än de i rent bokstavlig mening gör. Ett är själva platsangivelsen. ”Rosengård”, som på nyårsnatten, eller ”Lindängen” som vid gårdagens dödsskjutning. Platsen signalerar för många, inte minst utanför Malmö, något mer än bara en geografisk plats. Den signalerar ett sammanhang, en spegelyta för förväntningar och ideologiska projiceringar.
Ett annat förmodat kodat uttryck, det kanske mest betydelsefulla, är ”känd av polisen”, som användes i stora tidningar redan timmar efter skjutningen i Rosengård. Det betyder, enligt en vanlig uppfattning ”gänguppgörelse”. Vilket i sin tur betyder ”offret besitter egen skuld”. Vilket i sin tur betyder ”distans”. Vilket i sin tur betyder att såväl offer som förövare blir främlingar och görs till en och samma, och det mest fruktansvärda blir åtminstone lite mindre fruktansvärt eftersom det sker på ett känslomässigt och moraliskt avstånd.
Problemet är att koden är falsk. Det finns ingen sådan informell överenskommelse. Inte mellan polismyndigheter och media. Och inte mellan media och dess läsare, lyssnare och tittare. ”Känd av polisen” kan betyda gangster eller bråkstake eller cykeltjuv. Det kan betyda att någon någon gång på något sätt har figurerat i en polisutredning. Det kan betyda att personen i fråga varit misstänkt men senare avskrivits, det kan betyda att personen varit vittne eller till och med brottsoffer. Det finns ett helt ingenmansland av möjliga missförstånd. Och det sker missförstånd. Det finns flera tidigare exempel på det. Exempelvis vid flera av den så kallade serieskyttens förmodade dåd.
Naturligtvis spelar det roll vem ett brottsoffer är och vilken slags relation ett brottsoffer har till sin förövare. Men det är ett problem när vi lägger sådan avgörande vikt vid detaljer som är så flytande och osäkra. Det är ett problem när projiceringar ersätter den vanliga och förväntade allmänmänskliga reaktionen på en tragedi som drabbar någon som bor och lever i samma stad.
Varför blir det så? Jo, för att det finns en psykologisk försvarsmekanism när tragedin kommer nära som gör att man vägrar nöja sig med bara det man vet utan automatiskt börjar fylla i hålrummen med förväntade fakta och teorier och förutfattade meningar. För att det annars blir för outhärdligt, antar jag.
Det är alldeles begripligt, men det riskerar också att urholka den livsnödvändiga upplevelsen av att ett samhälle är en kollektiv konstruktion vars själva förutsättning är att människorna som befolkar det har något gemensamt. En gemenskap i medgångarna och i lyckorusen, och en gemenskap i tragedierna.
Detta vet vi alltså:
Ett barn har dött i Malmö.
Nej, fel.
Ett barn har mördats i Malmö.
Nej, fel.
Ett barn har skjutits i huvudet i Malmö, på så kallad öppen gata, precis vid tolvslaget på nyårsafton, just i samma stund som hela världen förväntas explodera i en uppdämd, kollektiv lyckokick där vemod över det förgångna och kärlek till din nästa som ingen annan gång på året samsas med en rusig tro på att allt ska bli bra och allt ska bli så mycket bättre.
Just i samma stund sköts ett barn i huvudet i Malmö.