Andrić en hjälte på flera håll

En intressant, och för all del lite lustig, iakttagelse från Balkan är att flygplatsen i Tirana är döpt efter fredspristagaren Moder Teresa, som aldrig satte sin fot i den albanska huvudstaden. I hennes födelsestad Skopje har man dock döpt flygplatsen efter Alexander den Store som aldrig var där och i Belgrad heter den Nikola Tesla, Tesla som vid ett tillfälle under sin livstid besökte den serbiska huvudstaden.

En kosmopolit som Nikola Tesla har i flera länder kommit att användas som nationell symbol, för att inte säga nationalistiskt slagträ, när han i själva verket var urtypen för det multinationella Österrike-Ungern: en serb född i Kroatien som studerade i Österrike och var verksam i Slovenien, Tjeckien, Ungern innan han flyttade och utvecklade sin forskning och sina experiment till USA.

Av samma anledning är det vanskligt när Andreas Ekström påtalar att Nobelpristagaren Ivo Andrić (Sydsvenskan 3.1), som föddes i Bosnien och dog i Serbien, främst ska räknas som bosniak. Främst var Andrić författare, en författare som föddes i Österrike-Ungern och dog i Jugoslavien. För den som jagar en etnisk stämpel finns mycket att hämta från denne katolik med bakgrund i såväl Bosnien, Kroatien och Serbien, därav också att många vill använda även Andrić för nationalistiska syften.

Andrić arbetade aktivt för den sydslaviska idén och en multi­nationell sydslavisk stat, vilket också framstår tydligt för den som läser hans historiska verk. Att skriva att Andrić främst var bosniak är därför att göra honom samma björntjänst som alla de som i efterhand försöker göra honom till ”sin” författare. Gladare hade han nog varit över att man i såväl Slovenien som Montenegro, Serbien och Bosnien kallar Andri´c för sin hittills enda Nobelpristagare. För liksom Ivan Klima har sagt om Kafka att ingen tjeck skulle ha högmod nog att kalla Kafka för tjeck, finns det ännu ingen flygplats vare sig i före detta Österrike-Ungern eller före detta Jugoslavien uppkallad efter Ivo Andrić.