När Tidskrift för litteraturvetenskap, TFL, nu sprider sitt Strindbergnummer (3-4/2011) inser man vad som komma skall. Igen. Ann-Sofie Lönngrens inledande artikel som översiktligt skildrar tonläge och inriktning i Strindbergforskningen är faktiskt svindlande.
Denna oerhörda besatthet av August Strindberg! ”Denna oformliga, spretiga monstruositet, denna gigantiska kulturkonstruktion som går under paraplybeteckningen ’Strindberg’”, som Lönngren sammanfattar det, erbjuder tusen möjliga forskningsprojekt – men ligger ju samtidigt som en våt filt över varje litteraturstudents möjligheter att ta sig an ämnet med fräscha ögon.
TFL:s nummer visar det vi redan vet: att den svenska romanen och dramatiken utan August Strindberg nästan inte går att tänka sig. Just därför skulle det roa mig om någon riktigt sakkunnig ville försöka.