”Bra tv – mot alla odds”

Text: Andreas Ekström
Publicerad 18 januari 2012 15.12 Uppdaterad 18 januari 2012 19.23

Kultur & Nöjen.
I går kväll hade ”Mot alla odds” premiär i Sveriges Television, en serie som låter oss följa tio svenskar med olika funktionshinder på en resa på 150 mil, från Viktoriafallen i Zambia till Skelettkusten i Namibia. Alla ska klara det för egen maskin, på lite drygt tre veckor.

Kanske kan man kalla ”Mot alla odds” en dokusåpa. Men några utröstningsmoment finns inte. Här ligger kittlingen i att se kollektivet lösa varje individs problem.

Den fantastiska Natasha Illum Berg leder expeditionen. Natasha Illum Berg är danskan som genom sina böcker, ett stort reportage i tidningen Filter och ett succéframträdande hos Fredrik Skavlan blivit vår tids Karen Blixen, eller kanske ännu mer ett slags verklig ”Mitt Afrika”-gestalt. Hennes idéer om självständighet och självförverkligande blir nästan övertydliga i sammanhanget: alla männi­skor, funktionshindrade eller inte, klarar betydligt mer än de tror.

Att låta Paul Simons ”You Can Call Me Al” bli soundtrack till gängets afrikanska ankomst är ett svårslaget rekord i dålig smak. Det finns en del afrikansk musik också, inte bara västerländska parafraser på densamma. Men efter den inledande vurpan är ”Mot alla odds” enormt fängslande tv. Tydligt utmejslade personer. Ingen som helst freak­show eller mystifiering kring funktionshinder, bara personliga berättelser och raka fakta.

Sedan kan man kanske fundera över hur mycket Afrika vi får se och inte se. Inledningsvis tjänstgör landskapet mest som spelplan. Nu är inte seriens avsikt att sprida några djupgående insikter om livet i Zambia, men det gör ju inget om lite vitaminer göms i grytan också.

”Mot alla odds” är ett brittiskt tv-format som har blivit älskat där, och även skördat framgångar i Norge. Det finns ingen anledning att tro något annat än att detta kan bli en av vårvinterns stora svenska tv-favoriter. Och insikten känns faktiskt svindlande: Det här är första gången på de typ tjugo år som har gått sedan MTV började med urdokusåpan ”Real World” som ett sådant här programkoncept funkar för just mig som tittare.

Min egen längtan efter autenticitet krockar inte med den motvilja mot personlig exploatering som den dramatiserade dokugenren alltid föder.

En av deltagarna, Madelene Lundgren, avled i höstas, vilket försenade seriens premiär. Hennes bortgång hade dock inte med serien att göra, och hennes familj har godkänt att programmen nu visas.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu