Ågust banar väg för svenska serier

Strindberg som transvestit. Strindberg som havsodjur. Strindberg i ett science fiction-äventyr. Strindberg som ... seriefigur, helt enkelt.

Spännvidden är stor i den nya utställningen som består av teckningar och pappfigurer i storformat – och det är tydligt att många tecknare har ett komplicerat förhållande till hundra­årsdöingen. Vissa, som Malin Biller och Joanna Hellgren, angriper Ågust från en feministisk vinkel.

– Det kommer att bli väldigt mycket hyllningar det här året, så det behövs lite motbilder. Men man undkommer inte Strindberg – man måste förhålla sig till honom på något sätt, säger kuratorn Josefin Svenske.

Men utställningen innehåller också kärleksbetygelser till författaren. Två av tecknarna, Fabian Göranson och Anneli Furmark, har tidigare publicerat uppmärksammade serieböcker om och med Strindberg (”Inferno” respektive ”August & jag”).

– Han är ju så rolig att arbeta med. Strindberg är ju urtypen av det demoniska, manliga geniet. Han blir sur, knuffas och nyps, säger Josefin Svenske.

Att ett gäng svenska te cknare bjuds in för att göra en utställning på en fransk seriefestival kanske inte låter så märkvärdigt. Men Angoulême är seriernas motsvarighet till filmens Cannesfestival. I drygt tio år har svenska trevare slängts ut för en form av utställning, men först nu har alla rutorna fallit på plats.

– Det är enormt stort. I Frankrike tas serier på allvar och dagstidningarna har sektioner med recensioner. Det här är en chans att marknadsföra svenska tecknare, säger Josefin Svenske.

”Livet ä r inget för amatörer ” visas i Angoulême 26–29 januari. Den 7 februari flyttar utställningen till Svenska institutet i Paris i tre månader. Senare i år går den på Sverigeturné och dyker också upp i Malmö.

Anneli Furmark (som 2009 gav ut boken ”August & jag” där Strindberg dyker upp i nutidens Stockholm).

Vad tycker du om Strindberg?

– Det är komplicerat, men jag har ganska varma känslor. Det är svårt att bortse från honom. Han återkommer hela tiden på något sätt.

Vad bidrar du med till utställningen?

– Jag har gjort en stor bild, en interiör från Strindbergs rum, med känsla av hans rum i Blå tornet. Utställningen är kul eftersom Strindberg ju också var en bildmänniska.

Favoritbok?

–”En dåres försvarstal”, även om jag är kluven till den. Boken har både fruktansvärda och vackra partier.

Fabian Göranson (som 2010 publicerade en seriebearbetning av ”Inferno”).

Vad tycker du om Strindberg?

– För mig är han framför allt ”Inferno”. Men jag gillar även ”Hemsöborna”. Hans humor är kanske det jag uppskattar mest.

Vad betyder utställningen?

– Jag hoppas knyta kontakter till mitt förlag, Kolik. Ett litet första steg in i den franska serievärlden.

Vad bidrar du med till utställningen?

– Jag har ritat en scen från ”Inferno”. Strindberg har gjort sitt sista försök att göra guld och rusar genom Paris med famnen full av kemiutrustning medan djävulen tittar ner på honom från hustaken.

Loka Kanarp.

Vad tycker du om Strindberg?

– För mig är Strindberg mer intressant som fenomen än som författare. Jag har läst ett antal av hans böcker men inte riktigt fastnat. Däremot är jag intresserad av tiden som han verkade i: med radikala idéer, den första kvinnorörelsen, det moderna genombrottet i litteraturen. Strindberg verkade ha ett finger med i allt.

Vad betyder utställningen?

– Jag och Carl-Michael Edenborg har precis kommit ut på franska med serieromanen ”La maison de la faim” (”Hungerhuset”), och vi hoppas kunna knyta kontakter med andra tecknare och förlag på festivalen.

Favoritbok?

– ”En dåres försvarstal”, den känns förvånansvärt modern.

Malin Biller.

Vad tycker du om Strindberg?

– Jag läste honom när jag gick på gymnasiet, ”Fröken Julie” betydde mycket för mig. Men jag har väl en hatkärlek. Han var nog inte så kul att hänga med och hans kvinnosyn kan man tycka mycket om – men han skrev fantastiskt.

Varför har du ritat Strindberg som transvestit?

– Jag tänkte att det måste finnas något som ligger till grund för kvinnohatet. Innerst inne kanske han ville vara en kvinna? Så jag ritade när frun kommer på honom.

Kolbeinn Karlsson.

Vad tycker du om Strindberg?

– Jag hade inget större förhållande till Strindberg före det här projektet. Men jag gillade både ”Inferno” och ”Tjänstekvinnans son”. Det fascinerande är att man hela tiden måste ta ställning för eller emot honom under läsningen.

Vad bidrar du med till utställningen?

– Jag har koncentrerat mig på breven han skrev till sin dotter Kerstin, som han bara såg en gång i livet. De är som en lång monolog från en uppblåst och självupptagen man, men de uttrycker ändå en genuin längtan till barnet. I mina bilder skildrar jag Kerstins bild av sin pappa.

Joanna Rubin Dranger. (Strindberg dyker upp i hennes ”Fröken Märkvärdig & Karriären” – under namnet Strindgren).

Vad tycker du om Strindberg?

– August Strindberg är en given internationell symbol för Det Stora Konstnärliga Manliga Geniet och som sådan får han i min tecknade roman ”Fröken Märkvärdig & Karriären” rollen som Frökens Märkvärdigs lilla musa. En storhet som Strindgren måste förminskas för att orkas med. Liksom den stora Strindgren kastas fröken mellan självförakt och hybris. Men Strindberg är också verkligen en av mina stora inspirationskällor: både hans kompromisslösa livshållning och hans verk.

Favoritbok?

– ”Tjänstekvinnans son”, ”Inferno” och ”Hemsöborna” har varit viktiga och ”Giftas” har jag skrivit en hel del om just för att Strindberg i den är både en ärorik kvinnokämpe långt före sin tid och fullkomligt misogyn.

Uppe från vänster: Anneli Furmarks ”August & jag”, Joanna Rubin Drangers ”Fröken Märkvärdig & Karriären”. Mitten till vänster: Malin Billers bild av Strindberg. Nedan till vänster: Kolbeinn Karlsson skildrar dottern Kerstins bild av sin pappa. Till höger: Fabian Göransons serie av ”Inferno”. Nästa sida: Loka Kanarps ”Odjuret”.