Per Lindström om Carl-Adam Nycop

Det var den finlandssvenske fotografen Paul Melander som gjorde Carl-Adam Nycop medveten om vikten av plommon. Året var 1938 och Nycop var fullt sysselsatt med att sjösätta veckotidningen Se. Han förstod att det krävs bilder som likt plommon sätter fräs på läsarnas magsafter. I Se:s första nummer skrev han om bildens segertåg över världen och konstaterade att bildens styrka beror på att kameran inte ljuger, att "den inte laborerar med fabulerandets diffusa språk". Orden såg han som ett komplement, viktiga men underordnade.

I nästan sjuttio år stod "Expressens skapare" på barrikaden, beredd att försvara plommonens plats inte bara i en tidningskompott utan också i de kulturella finrummen. Som ordförande för Fotografiska museets vänner såg han till att museet blev verklighet på Skeppsholmen i Stockholm. Han måste ha känt sorg när Fotografiska museet i det tysta slukades av Moderna. Samma sorg som när Expressen tappade orienteringen? "Det har varit en jävligt obehaglig upplevelse att se Expressen förlora halva sin upplaga", sade han när vi sågs inför hans nittioårsdag 1999.

I höstas hade han fått nog och förklarade att han slutat köpa sin gamla tidning: "Den har numera så pass jävliga rubriker och idiotiska nyheter att jag bestämt mig för att i fortsättningen välja Aftonbladet." Bakom beslutet spökade artikeln om Persbrandt: "Rent påhitt, det värsta man kan göra i tidningsbranschen."

PER LINDSTRÖM
utvecklingsredaktör på Sydsvenskan