Nog fanns fluxus i Skåne, även om inte skåningarna själva begrep. Så har det
varit med det nya i konsten också i andra isolerade delar av landet, som
Stockholm.
Bengt af Klintbergs bok "Svensk fluxus/Swedish
fluxus" (länk till recension ovan) berör en del personer och
företeelser i Malmö under 1960-talet och därefter, bland dem bokförläggaren
(inte galleristen som det stod igår) och konstnären Leif Eriksson och
(mycket riktigt) galleristen Jean Sellem.
Helt utelämnad är dock
Sture Johannesson, konstnären som inte bara gjorde affischen "
haschflickan" utan också kidnappade varunamnet "Malmö
konsthall" och tillverkade falska affischer ("Fishelangelo",
den kitschiga affisch som är "konsthallens" bästa genom
tiderna) och lika falska inbjudningskort - de djärvaste aktioner som gjorts
i Sverige, som emellertid ledde till en idag mer än trettioårig uteslutning
ur det officiella konstlivet. Den historien berättas endast i en censurerad
version i jubileumsskriften om Konsthallen från förra året. Men i Bengt af
Klintbergs bok borde den ha varit med. Det är så mycket fluxus det kan bli,
men utan flax.
PONTUS KYANDER
konstvetare och kritiker