Fredrik Ekelund har hållit balkongfest för sina kompisar från hamnen, Stefan och Charlie exempelvis. Skötsamma arbetare, en av dem "levande termometer i folksjälen". De har fått nog, "fått nock ". Invandrare och muslimer står dem upp i halsen. För att bota illamåendet stoppade de Sverigedemokraternas valsedel i urnan. En väckarklocka för socialdemokratin, nickar Ekelund.


Sverigedemokraterna varnar för att den danska historien kan få en svensk upplaga. Det är en stor, obehaglig lärdom av årets skånska val.
Fredrik Ekelund tror sig tala i "den skötsamma arbetarklassens namn ", när han citerar sina kompisar. Men detta, ska vi säga, historiska subjekt har aldrig skrivit in främlingsfientlighet eller islamofobi på sitt program. Den politiska och kulturella skolningen handlade om tolerans, jämlikhet, humanism och påtaglig antifascism. Ett centrum för den sortens medborgarutbildning var ABF. I den traditionen har exempelvis Malmös ABF nyligen anslagit miljonbelopp för att bygga kulturella motmedel mot smygrasism och invandrarförakt.
Skötsamhetsideologin förutsatte, om än inte alltid med framgång, inklusion istället för utstötning. Fackligt engagemang var ett exempel, rätten till utbildning och arbete andra. Samhälleliga brister fick inte förklaras med andras underlägsenhet eller religiösa/kulturella bakgrund. Motsatsen till Ekelunds bilder av hierarkierna, där muslimerna placeras längst ner och den västerländska värdegrunden lyser som upplysningens själva fyr. (Västerlandet har annars format vår tids mest förfärande totalitära ideologier: Fascism, kolonialism och stalinism).
Det bärande elementet i Ekelunds legitimering av Sverigedemokraterna, (en organisation som rymt allt från allmänt missnöje, till aktiva rasister och nynazister) etiketteras "kriminalitet" och religiös extremism och detta kopplas till invandrargäng. Låt oss anta att Ekelunds brottsstatistik är rätt avskriven. Vilka slutsatser bör det leda till? Ekelund vill slita slöjorna av islams kvinnor, stänga moskéer, åtminstone de som finns i källarlokaler, och upprätta västerländsk värdegrund. Han definierar sociala problem som disciplinära eller religiösa, just så som högerpopulismen gör.
Mot den "skötsamme arbetaren" ställs den kriminelle invandraren. Den norske sociologen Ottar Brox kallade sådant " strukturfascism". Kriminaliteten växer sig stark huvudsakligen av sociala skäl: Usel utbildning, exklusion, tungt socialt arv, hårdhänt bostadssegregation.
Ekelunds "etniske svensk" har rimligen samma intresse som invandraren eller flyktingen av skolor som ger meningsfull och ordnad utbildning, bostadsområden som fungerar som mötesplatser för människor med olika erfarenheter och av den sortens jämlikhet som gynnar medborgerlig delaktighet. Här har samhället och vi alla misslyckats. Skulden för detta vräker Ekelund och Sverigedemokraterna över invandrarna, särskilt muslimerna, som sanslöst nog får symboliseras av en ytterst liten fundamentalistisk riktning,
Ekelund och hans nya meningsfränder reser ett monument över samhällets offer - "de etniska svenskarna". Ur denna offermyt växer revanschism, pervers kulturmytologi och förakt mot "de avvikande - de andra" .
Europa har erfarenheter av den sortens ideologi. Att den på nytt gör sig påmind i Sverige, om än huvudsakligen i den skånska provinsen, är ett nederlag.
Olle Svenning
ledarskribent och författare
% är glada
% är likgiltiga