Två poeter tar plats i Svenska Akademien - Landskronasonen Jesper Svenbro och hela Sveriges Kristina Lugn.
Sydsvenskan mötte Lugn i Stockholm och Svenbro i Paris, båda lika överväldigade av utnämningarna. Svenbros franska fru Yvonnette var den som för dagen behöll fötterna på jorden.
- Nu måste du faktiskt äta lite! Du kommer inte att orka annars, var hennes jordnära kommentar till maken när Sydsvenskan besökte det Svenbroska hemmet i Paris.
"Jag är omtumlad" Landskronasonen Jesper
Svenbro flyttar hem till Sverige - och AkademienDen
nytillsatte Svenska Akademiens ledamot, poeten och litteraturforskaren
Jesper Svenbro, tar emot i det mest svenska av franska radhus utanför Paris.
- Jag är omtumlad, säger han.
Telefonen gå r i ett. Vänner
och journalister, men också avlägset bekanta från barndomen i Landskrona
vill veta allt om Jesper Svenbro. Mannen som nu blir en av de aderton som
utser kommande Nobelpristagare i litteratur.
- Nu måste du faktiskt äta
lite! Du kommer inte att orka annars, säger akademiledamotens franska fru,
Yvonnette.

Foto: Magnus Falkehed.
Men den reslige Jesper Svenbro sjunker ned i en gammal, vit träfåtölj i
vardagsrummet.
- Min allra längsta dikt, "Fåtöljen"
, har jag faktiskt skrivit om just denna fåtölj, säger Jesper Svenbro.
Här i Thorigny, en halvtimmes bilfärd utanför Paris, har han tillbringat de
senaste trettio åren av sitt liv.
När den Svenska Akademiens
ständige sekreterare, Horace Engdahl, försökte få tag i honom i torsdags
kväll var han svårtillgä nglig. Svensken var på väg hem från sitt arbete som
litteraturforskare i Paris.
Jesper Svenbro pratar med inlevelse om
sitt p ågående arbete, om hur grekiskan hade två ordförråd:
- Å ena sidan gramma och å den andra stoikheion. Det senare hade bara ett
värde i ett meningssammanhang, det vill säga bara i läsarens medvetande,
berättar han.

-Till en början blir den nog en del flygresor, tror Jesper Svenbro. Foto. Magnuis Falkehed.
För en fransk student är både grekiska och latin vardagsmat. Det vet Jesper
Svenbro. Liksom han är medveten om att hans skolning i fransk poesi och i
antikens kulturarv kan tyckas som mycket kontinental, hemma i Sverige.
Redan sedan tidig ungdom vurmade Jesper Svenbro för fransk poesi; Baudelaire,
Rimbaud och Apollinaire. I bokhyllan i vardagsrummet står romaner av Proust
intill favoritpoeten Gunnar Ekelöfs diktsamlingar. Samme Ekelöf som skrev om
Sverige:
"Jag kan inte leva i detta landet/men detta landet lever
som gift i mig!".
Nu kommer Jesper Svenbro att bli tvungen att
flytta hem till Sverige. Att distansarbeta som ledamot i den Svenska
Akademin från en parisisk förstad är inte hållbart.
- Till en början blir det nog en del flygresor. Sedan går jag i pension om
två och ett halvt år och senast då blir det flytt hem. Om inte Horace
Engdahl hade ringt hade jag nog inte haft den psykiska styrkan att ta steget
själv, medger utlandssvensken.
Naturligtvis har han familj
kvar i Sverige, syster Annika som är konstnär och en bror Håkan som är
psykolog. Båda bor i Lund. På spiselkransen i Thorigny ståtar en svensk
flagga, en dalahäst och ett diplom som Årets Landskronit 2005. Priset delas
ut av utvandrade landskroniter i Stockholm.
- Jag blev väldigt stolt
över det priset, säger han.
Den nytillsatte
akademiledamoten förklarar att han ser sig som en försvarare av poesin. Att
däremot ge sig in i spelet om stalltips till framtida Nobelpristagare vägrar
han.
- Det blir resultatet av ett lagarbete, menar han.
I flera
år har det spekulerats om att Jesper Svenbro skulle bli en av de ardeton.
Erbjudandet kom därför inte helt som en blixt från klar himmel:
- Men jag har aldrig haft det som mål i livet, säger mannen som nu tilldelats
stol nummer 8, efter författaren Östen Sjöstrands bortgång i maj. De båda
delade sin kärlek till fransk poesi.
Vid flera tillfällen har
Östen Sjöstrand besökt den svenske litteraturforskaren i Thorigny.
När nu Jesper Svenbro har fått ta över sin bortgångne väns stol framstår en
sak som uppenbar: att han aldrig kommer att tilldelas Nobelpriset i
litteratur!
- Det tar jag med jämnmod. Se på vad som hände med Harry
Martinson som tilldelades priset när han satt i Akademien. Det orsakade ju
en oerhörd uppståndelse och slutade med att Harry Martinson tog livet av
sig. Förfärligt!, säger Jesper Svenbro.
I väntan på att Landskronaättlingen får sina nya kläder som akademiledamot så är det i
en beige Fjällrävenjacka och med Kånkenväska som han åker till arbetet.
Sydsvenskan skjutsar honom in till det symposium som han skall delta i inne
i Paris. Det handlar om språk och härstamning.
Samtalet i
bilen kommer in på nationalitet, språk och kultur. För några år sedan
upptäckte den blivande ledamoten i Svenska Akademien att hans dotter Anna
inte längre var svensk medborgare.
- Jag skrev ett ilsket brev till
ambassadö ren. Anna fick då komma upp på ett möte för att
" graden av hennes svenskhet" skulle mätas, berättar Jesper Svenbro.
Svenskprovet slutade med att dottern fick testas på kunskaper i kräftskivor
och hur man sjunger "Små grodorna"...
Själv tycker
Jesper Svenbro att det svenska språket är avgörande för invandrares
integrering:
- Det är klart att man skall ha goda svenskkunskaper för
att vara svensk. I Sverige finns ett språk med en lång tradition. Att inte
utgå från den situationen i utbytet med någon från en annan kultur vore ju
att skicka ut fel signaler redan från början, säger Jesper Svenbro.
Vi är framme. Den gråhårige mannen i Fjällrävenjacka stiger ur och lommar iväg
mot Sorbonneuniversitet.
Där vajar en fransk trikolor i vinden.