Två poeter på plats i Akademien

"Jag är omtumlad"
Landskronasonen Jesper Svenbro flyttar hem till Sverige - och Akademien



Den nytillsatte Svenska Akademiens ledamot, poeten och litteraturforskaren Jesper Svenbro, tar emot i det mest svenska av franska radhus utanför Paris.
- Jag är omtumlad, säger han.

Telefonen gå r i ett. Vänner och journalister, men också avlägset bekanta från barndomen i Landskrona vill veta allt om Jesper Svenbro. Mannen som nu blir en av de aderton som utser kommande Nobelpristagare i litteratur.
- Nu måste du faktiskt äta lite! Du kommer inte att orka annars, säger akademiledamotens franska fru, Yvonnette.


Men den reslige Jesper Svenbro sjunker ned i en gammal, vit träfåtölj i vardagsrummet.
- Min allra längsta dikt, "Fåtöljen" , har jag faktiskt skrivit om just denna fåtölj, säger Jesper Svenbro.

Här i Thorigny, en halvtimmes bilfärd utanför Paris, har han tillbringat de senaste trettio åren av sitt liv.

När den Svenska Akademiens ständige sekreterare, Horace Engdahl, försökte få tag i honom i torsdags kväll var han svårtillgä nglig. Svensken var på väg hem från sitt arbete som litteraturforskare i Paris.

Jesper Svenbro pratar med inlevelse om sitt p ågående arbete, om hur grekiskan hade två ordförråd:
- Å ena sidan gramma och å den andra stoikheion. Det senare hade bara ett värde i ett meningssammanhang, det vill säga bara i läsarens medvetande, berättar han.

För en fransk student är både grekiska och latin vardagsmat. Det vet Jesper Svenbro. Liksom han är medveten om att hans skolning i fransk poesi och i antikens kulturarv kan tyckas som mycket kontinental, hemma i Sverige.

Redan sedan tidig ungdom vurmade Jesper Svenbro för fransk poesi; Baudelaire, Rimbaud och Apollinaire. I bokhyllan i vardagsrummet står romaner av Proust intill favoritpoeten Gunnar Ekelöfs diktsamlingar. Samme Ekelöf som skrev om Sverige:
"Jag kan inte leva i detta landet/men detta landet lever som gift i mig!".

Nu kommer Jesper Svenbro att bli tvungen att flytta hem till Sverige. Att distansarbeta som ledamot i den Svenska Akademin från en parisisk förstad är inte hållbart.
- Till en början blir det nog en del flygresor. Sedan går jag i pension om två och ett halvt år och senast då blir det flytt hem. Om inte Horace Engdahl hade ringt hade jag nog inte haft den psykiska styrkan att ta steget själv, medger utlandssvensken.

Naturligtvis har han familj kvar i Sverige, syster Annika som är konstnär och en bror Håkan som är psykolog. Båda bor i Lund. På spiselkransen i Thorigny ståtar en svensk flagga, en dalahäst och ett diplom som Årets Landskronit 2005. Priset delas ut av utvandrade landskroniter i Stockholm.
- Jag blev väldigt stolt över det priset, säger han.

Den nytillsatte akademiledamoten förklarar att han ser sig som en försvarare av poesin. Att däremot ge sig in i spelet om stalltips till framtida Nobelpristagare vägrar han.
- Det blir resultatet av ett lagarbete, menar han.

I flera år har det spekulerats om att Jesper Svenbro skulle bli en av de ardeton. Erbjudandet kom därför inte helt som en blixt från klar himmel:
- Men jag har aldrig haft det som mål i livet, säger mannen som nu tilldelats stol nummer 8, efter författaren Östen Sjöstrands bortgång i maj. De båda delade sin kärlek till fransk poesi.

Vid flera tillfällen har Östen Sjöstrand besökt den svenske litteraturforskaren i Thorigny.
När nu Jesper Svenbro har fått ta över sin bortgångne väns stol framstår en sak som uppenbar: att han aldrig kommer att tilldelas Nobelpriset i litteratur!
- Det tar jag med jämnmod. Se på vad som hände med Harry Martinson som tilldelades priset när han satt i Akademien. Det orsakade ju en oerhörd uppståndelse och slutade med att Harry Martinson tog livet av sig. Förfärligt!, säger Jesper Svenbro.

I väntan på att Landskronaättlingen får sina nya kläder som akademiledamot så är det i en beige Fjällrävenjacka och med Kånkenväska som han åker till arbetet. Sydsvenskan skjutsar honom in till det symposium som han skall delta i inne i Paris. Det handlar om språk och härstamning.

Samtalet i bilen kommer in på nationalitet, språk och kultur. För några år sedan upptäckte den blivande ledamoten i Svenska Akademien att hans dotter Anna inte längre var svensk medborgare.
- Jag skrev ett ilsket brev till ambassadö ren. Anna fick då komma upp på ett möte för att " graden av hennes svenskhet" skulle mätas, berättar Jesper Svenbro. Svenskprovet slutade med att dottern fick testas på kunskaper i kräftskivor och hur man sjunger "Små grodorna"...

Själv tycker Jesper Svenbro att det svenska språket är avgörande för invandrares integrering:
- Det är klart att man skall ha goda svenskkunskaper för att vara svensk. I Sverige finns ett språk med en lång tradition. Att inte utgå från den situationen i utbytet med någon från en annan kultur vore ju att skicka ut fel signaler redan från början, säger Jesper Svenbro.

Vi är framme. Den gråhårige mannen i Fjällrävenjacka stiger ur och lommar iväg mot Sorbonneuniversitet.
Där vajar en fransk trikolor i vinden.