
Men som de flesta otrohetsaffärer blev även denna offentlig och bandmedlemmarna blev sura så Tor Helmstein bestämde sig för att satsa på bara Loveninjas. Han pratade med kompisen Olle Hasselberg, som inte kunde spela men var sugen på att vara med i alla fall, och lärde honom några keyboardackord. Sedan tillkom Anders Eliasson på trummor och Dennis Granath på gitarr. Själv spelar han bas och sjunger.
– Jag kände mig låst i mitt tidigare band och ville göra något helt annat som de aldrig hade kunnat tänka sig, säger han.
Det blev låtar om japanska flickor, sex och mord och scenkostymer i form av ninjadräkter och ett stort rött hjärta i tyg för Olle Hasselbergs del.
Lite Stefan och Krister-varning kanske och den grejen är numera nerlagd.
– Vi kände oss hämmade av maskerna och hjärtat var så jävla stort. Vi har åkt bil till Malmö och Köpenhamn med hjärtat ihoprullat i en svart soppåse i knät.
Och så en kväll, någonstans i Stuttgart, försvann hjärtat och eftersom Tor Helmsteins mamma brukar säga att allt händer av en anledning, så lade de ner kostymprylen.
– Vi blev mycket bättre live efteråt. Nu slipper vi byta om och känna oss löjliga inför varje spelning. Fast det handlar fortfarande om att inte ta saker på för stort allvar, vi gör det för att det är kul och vem kan tjäna pengar i den här branschen i alla fall?
Men de har åtminstone skivkontrakt. Efter en del tjat och övertalning fick de Johan Angergård på Labrador att ge dem en chans, ett slags kärlekshistoria ”med lite otrohet och en totaldumpning” och Tor Helmstein är fortfarande förvånad över att det gick i lås.
– Jag vikarierade i Johans band The Legends och under en turné i Tyskland satte jag på en av mina låtar efter varje spelning. Till sist började Johan känna igen musiken och sade att ”det här spelar de ju varje kväll, det låter ganska bra”.
Men väl i Sverige blev Johan Angergård tveksam igen, så Tor Helmstein skickade ut några ep-skivor till olika länder och först när Kanada nappade gjorde Labrador det också.
– Det krävdes att jag skulle hångla med någon annan för att de skulle fatta. De är så barnsliga, att de inte hajar direkt.
Den 22 november släpps Loveninjas debutalbum, med ”stadionmusik i början och slutet och trall-lall i mitten”. En av låtarna heter ”I Wanna Be Like Johnny C” och syftar inte på Johnny Cash.
– Den handlar om att jag aldrig kommer kunna sjunga lika bra som Jarvis Cocker. Det är lite kul att han släpper en skiva samtidigt som Loveninjas.
Nästa album skulle kunna bli en temaplatta om rymden. Tor Helmstein har redan skrivit några nya låtar, men de är inte kvalitetstestade än.
– Det är spännande med rymden. Jag är het på ”Star Wars” och rymdskräckisar.
Kanske nya scenkläder i form av rymddräkter?
– Jag gillar konceptband, men det får inte bli för jobbigt. När man är på den trettonde turnédagen i Tyskland och har en dålig hårvecka och bara vill spela i T-shirt så måste man få göra det.
Vad är målet med Loveninjas?
– Det hade varit sjukt skönt att kunna leva på det. Att träffa folk och få kontakter och lite ikonstatus, få göra saker bara genom att vara jag. Som Paris Hilton.
Tor Helmstein, sång och bas
Olle Hasselberg, keyboard
Anders Eliasson, trummor
Dennis Granath, gitarr
% är glada
% är likgiltiga