Jazz på franska

– Det finns många jazzmusiker i Malmö, men för få speltillfällen, konstaterar Loïc Dequidt. Fast Paris som bara har två jazzklubbar är värre, om man ser till folkmängd.

Själv har han just släppt sitt första egna album, med trion, och fått en hel del uppmärksamhet på kuppen. Tonen i musiken är speciell, det låter faktiskt – franskt.

Foto: Linda Axelsson

Ravel och Herbie Hancock är de två stora influenserna.

– Roligt att höra att jag låter annorlunda, men det är inte något jag strävar efter medvetet. Och om man kan höra Ravel i min musik, så beror det på att jag en gång övade in stycken av honom. Nu kommer det ut omedvetet.

– Hancock tog förresten upp mycket från Ravel och därigenom har det gått vidare till unga jazzpianister som inte har en aning om det.

Om det här med att låta på ett personligt vis säger Loïc Dequidt:

– Jag följer hela tiden bara det jag själv gillar. Jag är aldrig rädd att imitera andra när jag studerar, men jag försöker undvika det i själva spelandet.

På Dequidts digra meritlista hittar man studier vid Conservatoire National Supérieur de Musique de Paris och spel med många europeiska höjdare, till exempel Enrico Rava, Franco D’Andrea och Albert Mangelsdorff.

Pianisten har dessutom kommit långt på indiska tabla-trummor, lett ett musikprojekt i Jemen och till och med hunnit spela med i franska tv-serier.

Nu ägnar sig Loïc Dequidt åt att undervisa i piano och ensemble på Fridhems folkhögskola i Svalöv och i piano på Skurups dito. Att han bor i Malmö beror på att han kom hit och upptäckte att han gillar den här plätten och senare fick en flickvän från Lund. Dequidt tycker rätt bra om sina triokompisar också.

– Mattias är stabil och komplett. Han kan spela både europeisk och amerikansk jazz, precis som P-A Tollbom. Det gillar jag också. P-A är lite mera äventyrlig än Mattias och tar sig den frihet trumslagaren kan när basisten är så pålitlig.