Indie – ett svårt begrepp

Ännu bara februari, men redan ser det ut som att 2007 kommer att gå i indiens tecken.

Inte bara musikprisgalan P3 Guld, utan även den oberoende Manifestgalan hölls i år för femte gången i ordningen. Inför Manifest paneldebatterades det dessutom på temat ”Vad är indie?” med folk från skivbranschen, för att försöka reda ut vad begreppet indie egentligen står för.

Frihet och kontroll blev slutsatsen: så länge en artist har kontroll över sin musik och frihet när den skapas kan hon eller han kalla sig indie, vilket därmed skulle innefatta såväl Robbie Williams som Magnus Uggla och Rolling Stones.

En av paneldeltagarna var Mattias Lövkvist från skivbolaget Hybris. Efteråt kände han sig inte helt nöjd med den definitionen, så två dagar senare, på ett kafé i Gamla Stan i Stockholm, får han chansen att reda ut indiebegreppet på nytt. Till sin hjälp har han musikerna Åsa Jacobsson och Lasse Lindh samt P3 Pops programledare Sara Martinsson.

Sara Martinsson, programledare för P3 pop och Mattias Lövkvist, som driver skivbolaget Hybris.

Sara Martinsson (SM): Nu har storbolagen lärt sig av de små. Ta Laleh till exempel, som gjort allt själv men ändå ligger på ett stort bolag.

LL: Men grunddefinitionen är väl kontroll.

Mattias Lövkvist (ML): Jag tror att ju mer man pratar om det desto svårare är det att bestämma vad det är. Från början var indiepop nästan bara Sarah Records.

Åsa Jacobsson (ÅJ): Det är både ett gör det själv-tänkande och hur själva musiken låter. Man kan ju sitta där hemma och göra dansbandsmusik, men blir det indie för det? Jag tycker inte att man måste sätta etiketter på allting, musik som musik.

SM: Nej, det är egentligen bara vi musikjournalister som ska kalla en viss typ av musik för indie. Inga band säger att de spelar indiepop.

Är ni indie?

Alla: Neej.

Men jag skulle kalla er för indiepopare. Lasse gör indiepop, Åsa har spelat med flera indiepopband, Mattias ger ut indiepopartister och Sara spelar indiepop i radio.

LL: Jag säger inte emot. Min publik består till största delen av 15-19-åriga tjejer som lyssnar på samma musik, som Håkan Hellström och Kristian Anttila och som nosar på The Smiths.

ML: Men själva ordet har blivit mer av en stereotyp. Det där att det är en liten grupp invigda med ganska smal musiksmak stämmer inte längre.

Har tekniken förstört eller främjat indien? Alltså, är det bra att det är lätt att hitta små, okända band eller är det dåligt att allt fler kan hitta dem?

SM: Det är mer jämlikt nu, alla har samma möjligheter att hitta musiken oavsett om man växer upp i skogen, på landet eller i stan. Men om det handlar om att indie kan bli för stort, så är det helt fel.

ML: Ja, jag tänker att om fler blir exponerade för musiken så kommer fler att gilla den. Och jag hittar mycket ny musik på myspace.

ÅJ: Det kostar ju pengar att göra musik så det är bara bra om många gillar den.

Ja, kan man både vara indie och rik? Eller såhär: är det okej att ha med sin musik i reklamsammanhang eller tv-serier?

LL: Helt klart. Och utomlands spelar det mindre roll. Jag helbreakade i Korea tack vare att min musik var med i deras motsvarighet till ”OC”.

ML: Men det finns gränser, det får inte uppfattas som sell-out.

ÅJ: Det beror helt på vad det är reklam för, inga tvivelaktiga märken eller företag. Men jag tycker inte att man ska blanda ihop vad artisten gör och hur musiken låter, är det en bra låt så kan jag lyssna även om den är med i en reklamfilm.

The Sounds fick ju ganska mycket skit, deras musik kallades bland annat för JC-rock.

LL: Men det var worth it, kolla deras turnéschema. Jag skulle byta med dem alla dagar i veckan.

SM: The Sounds fick ju skit redan innan.

ML: Det handlar mer om artisten, The Tough Alliance hade kunnat göra den reklamen när som helst och ändå vara indie.

Hur ser den stereotypa indiepoparen ut?

ML: Förut var det cardigan, buttondown-skjorta och Clarks. Nu är det mer new wave 80-tal med Klaxons-hoods och glowsticks.

LL: Tighta jeans, sneakers eller Converse och randiga tröjor. Idag har femtonåringarna Cheap Monday-jeans i stället för Dr Martens som när jag var yngre.

ML: Men bilden av en blyg indiepopare vid väggen stämmer inte, på Emmaboda raglar folk runt och är fulla.

LL: Indie är mer fylla och hångel. Absolut inte träningskort.

Är indie en åldersgrej eller kan man vara indiepopare hela livet?

LL: Det händer enormt mycket under tonåren. Jag kan få mejl från fans som skriver att ”Jag är så jävla kär i Bengt” och när jag frågar två veckor senare hur det gick med Bengt skriver de ”Vilken Bengt?”. Allt är så...svart eller vitt.

SM: Det är vulgärt när vuxna människor, typ 35 eller 45 år, har hårspänne och indiepopoutfit. Men jag lyssnar fortfarande på indiepop.

ML: Det handlar mer om vad man känner. Jag valde kompisar när jag var yngre utifrån om de gillade Morrissey eller inte.

LL: Precis. Man kunde inte vara med cheerleadermänniskorna som lyssnade på bred musik.

Är det mest indie att sjunga på svenska eller engelska? Jag tycker att svenska känns mest indie eftersom chanserna till utlandslansering minskar.

SM: Tvärtom tycker jag. Ska man bli folkkär ska man sjunga på svenska.

LL: I Sverige är det mest indie att sjunga på engelska. Men jag måste säga att för mig handlar det om att när jag skriver texter på engelska så känns det inte lika ärligt, det blir porrigare och mer poseartat.

ML: Engelskan är så präglad av popkulturen med oneliners ur amerikanska tv-serier, svenskan är inte lika utsatt. Det känns som om Håkan Hellström har skapat det svenska popspråket med ”ramlar gatan fram” och liknande.

Hur är Sverige som indiepopland?

ML: Mycket är byggt på CSN och kommunala musikskolan. I England är det pinsamt att inte ha en karriär när man är 30, här är det mer okej att inte ha ett fast jobb utan fortsätta att hålla på med musik även när man blir äldre.

ÅJ: I andra länder måste man ta hand om sig själv på ett annat sätt, då är det färre som vågar hålla på med bara musik.

SM: Ja, a-kassan byggde den svenska indiepopen. Men man måste prata om public service också, att radion inte måste spela enbart hitlåtar.

ML: P3 är viktigt. Den sista...

...bastionen? Hur ser framtiden ut för indien, finns det en återväxt?

LL: Den ser ljus ut, det kommer alltid att finnas ett behov.

ML: Indie är bra låtar och bra musik och det är vi som bestämmer vad det är.