Bloggar utan bekymmer

”Carl, kan du inte försöka sprida ditt bloggevangelium till andra ministrar?”, har någon skrivit bland läsarkommentarerna på Carl Bildts blogg. Det är en representativ kommentar. Möjligen med lite mer övertoner av religiös sekt än vanligt.

Den som trodde att Carl Bildt var en jagad man omgärdad av illasinnade fiender behöver bara tillbringa ett par minuter på hans blogg för att inse att så inte är fallet. Här samlas fansen, och det är en trofast skara. Här är man på förnamnsbasis med utrikesministern. Här är alla överens om att Expressen och Aftonbladet är tramstidningar, inget de skriver kan vara värt att bry sig om. Här är Bildts kompetens självskriven och odiskutabel och det enda som egentligen betyder något.

Just den här veckan, när Bildts affärer granskats med accelererande nit har bloggen kommit att hamna i ett unikt fokus. För varje ny anklagelse har Bildt bloggat mer och oftare. Under torsdagen skriver han åtta inlägg. Besökssiffrorna har fullkomligt exploderat.

Det har varit som att följa kattens morbida lek med råttan, utan att riktigt veta vem som är vem. Medier och kritiker har rotat fram och anklagat. Carl Bildt har pöst och skrockat och avfärdat med opåverkbar statsmannahållning.

Under veckan har Expressen och TV4 radat upp anklagelser om samröre med serbiska krigsförbrytare och med turkiska militärer som står åtalade för mord och tortyr. Man har avslöjat att Bildt inför Irakkriget 2003 värvades av en lobbygrupp som med sanktion från Vita huset arbetade för att skapa internationellt stöd för USA:s militära intervention. Så oförenliga motsatser som miljöpartiets Peter Eriksson och Expressens politiske chefredaktör PM Nilsson har krävt Bildts avgång.

På sin blogg har Bildt suttit som en tjuren Ferdinand under korkeken och viftat undan alla anklagelser som vore de små irriterande flugor. Arrogansen klär honom som en gammal frack. Han är den fetaste gåsen på gården. Allt rinner av honom som vatten. Han bara skakar på fjädrarna och tittar bort.

”Jo, nu finns det en frilansjournalist som springer runt och säljer en story om mig och aktier och elände och Balkan. Och det är uppenbarligen sådant som redaktioner köper i dessa dagar.”

”Nå, det är kanske inte så mycket med dagens Expressen trots allt. Tomgång eller rundgång_¿”

”Kraven på skandal verkar inte vara så höga i dessa dagar”.

”Sådan är en tendens i den moderna mediavärlden. Sak betyder mindre. Strid betyder allt.”

Principiellt är Carl Bildts bloggande unikt. Principiellt är det eftersträvansvärt. En minister som för en öppen daglig dialog med väljare och media. Men för varje ny komprometterande uppgift framstår denna öppenhet som alltmer skenbar.

För även om Bildt annars flitigt använder bloggens fenomenala hypertextfunktion länkar han aldrig till de kritiska artiklar han kommenterar. Han undviker elegant och omärkbart de frågor han inte vill svara på. Han kontrollerar själva konfliktarenan som sin egen bakgård.

Och för varje dag som går framstår bloggen mer och mer som Carl Bildts räddningsplanka. En lätt sekteristisk värld där huvudpersonen tillåts upprätthålla den livsnödvändiga men i praktiken skenbara öppenheten. Och just därför slipper svara på de frågor vi verkligen behöver ha svar på.

PATRIK SVENSSON

medarbetare på kulturredaktionen