Religionen måste få ta plats

Världen blir alltmer religiös. I Frankrike och Sverige tycks man tro att religionen försvinner eller blir mer harmlös om den hänvisas till privatlivet. Franska skolor tillåter därför inte muslimska flickor att bära slöja.

I Sverige vill Humanisterna förbjuda skolavslutningar i kyrkan. Tv och radio bör inte sända konserter med kristen musik eller gudstjänster och andakter. Det ses som en rest av det gamla, kristna enhetssamhället.

Men är vägen framåt att förbjuda alla traditioner med religiösa inslag? Är det inte bättre att bejaka också nya traditioner? Sedan human-etiska förbundet bytte namn till Humanisterna har de fått stort genomslag i debatten. Religion beskrivs som en extrem, inhuman verklighetsuppfattning. Inte bara kristna utan också judiska, muslimska och andra religiösa uttryck drabbas. Denna attityd gagnar de dogmatiska.

Bör verkligen ett mångkulturellt samhälle förbjuda religiöst-kulturella inslag i det offentliga? Eller se till att alla religiösa och icke-religiösa har exakt lika stort utrymme? Vilken roll spelar den historiskt-kulturella bakgrunden? Hur visar ett samhälle mest respekt och öppenhet för nytillkomna svenskar? Finns det utrymme i vårt samhälle för judiskt nyår eller för id al-fitr, festen som avslutar muslimernas fastemånad ramadan, de ortodoxa kyrkornas påskdag och det kurdiska nyåret newroz? Kanske kan de bli lovdagar för skolbarn som deltar i detta firande.

Medan många arbetar för att synliggöra och respektera olika religiösa traditioner satsar organisationen Humanisterna på att misskreditera all religion. Men många fler än troende ateister ser sig som humanister och menar att namnet kidnappats. Det finns både gamla och nya svenskar som vill att religiösa riter och handlingar ska finnas med i det offentliga rummet.

Till och med när stora shoppingcentrer håller på att bli svenskens helgedomar, och rätt varumärke föremål för tillbedjan, vill man ändå inte förlora känslan av att livet är mer än Armani. Är det inte då viktigare att synliggöra flera nytillkomna traditioner än att portförbjuda dem som länge tillhört det svenska kulturarvet?

Sekulariseringen innebär att religionen inte längre har utslagsröst inom alla områden. Sekularism betecknar däremot en aggressiv religionsfientlig hållning som vill att all religion ska försvinna.

Många, även religiösa människor, är positiva till sekulariseringen. De anser att det är en bra ordning att skilja religiösa och politiska institutioner. Sedan år 2000 är Svenska kyrkan officiellt skild från staten. Historiskt och kulturellt intar den dock fortfarande en särställning.

I England ses det som naturligt att den anglikanska kyrkan har större utrymme i samhället. Det är en del av det historiskt-kulturella arvet. Men andra religioner tar också plats. Ambitionen är att ge rättvisa åt många olika kulturella och religiösa hållningar. Att kräva att det offentliga ska vara fritt från religion är däremot ifrågasatt.

Det engelska förhållningssättet förefaller betydligt rimligare än det franska där man sen revolutionens dagar velat hänvisa alla religiösa uttryck till det privata. De nya humanisterna håller på att hamna farligt nära kravet på ett icke-religiöst tolkningsmonopol. De driver fram en motsättning mellan tro och politik, mellan förnuft och tradition.

Men gränsen mellan liberala, progressiva tankar och reaktionära går inte mellan religiösa och ateister. Den gränsen går rakt igenom religioner och traditioner. De röda kmerernas övergrepp genomfördes av ateister i framstegets och revolutionens namn. Intolerans behöver inte ha religiösa förtecken. Skiljelinjen går mellan totalitära tendenser, där några anser sig veta vad som är rätt för alla, och en öppen, prövande hållning.

Trosfrihet och yttrandefrihet är två sidor av samma mynt. Kristna humanister har länge kämpat emot religiöst förtryck och religiös dogmatism. ”Måttfull islam är den enda kraft som skulle kunna tygla fanatisk islam” skriver Amos Oz i sin bok ”Hur man botar en fanatiker”.

Sverige har historiskt varit ett kristet land. Att det idag är ett mångkulturellt samhälle är positivt. Men det betyder inte att ateism som ideologi, sekularism, bör ersätta all religion i det offentliga rummet. Ett enhetssamhälle bör inte ersättas med ett annat.

ELISABETH GERLE

docent vid Lunds universitet, etikforskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet och författare till boken ”Mänskliga rättigheter för Guds skull”