Billie the Vision bakom galler

Stämningen i gymnastiksalen påminner om den i ett klassrum då ordinarie lärare är sjuk och vikarie inkallats. Några fångar, de var enhetligt klädda i grå mysbyxor med gympaskor eller badtofflor, stirrar uttryckslöst rakt fram med armarna i kors. Andra klamrar sig kärleksfullt i varandra. Någon svingar ett silversmycke fram och tillbaka.

Kopparhandlare Roffe, han presenterar sig som "Kopparkungen", missar munnen när han ska lägga in en snus, försöker bjuda upp Sydsvenskans fotograf Anna Simonsson till dans samtidigt som han håller takten med badtofflan smattrande mot i gymnastikgolvet.

Kenta, med lös hästsvans, suddiga underarmstatueringar och märken av koagulerat blod i armvecken, har för sig att han hört Billie the Vision & the Dancers på radio.

— Han har bra röst, det har han. Jag muckar 22 juli. Då ska jag gifta mig också. Jag skulle kunna tänka mig att ha dem på bröllopet. Vet du vad de kostar?

Rockmusiker och kåkfarare har en historia. Johnny Cash hittade efter år av världsfrånvänt pillermissbruk tillbaka till verkligheten när han turnerade på fängelser. Cashs liveskiva "På Österåker" spelades in på Österåkeranstalten oktober 1972 inte långt härifrån, med en ljudkabel dragen genom ett spräckt ventilationsfönster. Billie the Vision & the Dancers lyssnade på Johnny Cash i bussen på väg upp från Skåne. På onsdag (18:e) spelar de på Österåker.

Sångaren och låtskrivaren Lars Lindquists terapeut har varnat gruppen för machokulturen på svenska fängelser. Nu står Lindquist ändå i lårkort manchesterkjol, turkos ögonskugga och broderade svarta strumpbyxor, dansar på stället och knäpper med fingrarna.

— Ganska vågat. Jag skiter i det, men vissa andra skulle kunna explodera, säger Roffe om Lars Lindquists androgyna utstrålning.

— Det är inte mycket att säga om kostymen. Han är en bra sångare, konstaterar Kenta, som kanske sett värre.

Fångarna, alla satt konserten igenom, svarade med glada tråkningar på popgruppens mellansnack.

— Jag har hål i munnen och måste gå till tandläkaren men är så fattig. Köp gärna vår skiva, sa Lars Landquist från scenen.

— Öhh, taru' kort? svarade flera av brottslingarna och jublade.

Fängelsekonserten kom till på Billy the Visions eget initiativ. De har en vision om att exportera sin livsbejakande pop med sambainslag till en publik som inte skulle hitta till den själva och har tidigare uppträtt på högstadieskolor.

Efter konserten åt man medhavda ostmackor i logen och talade om mötet med de intagna som en underbar upplevelse.

— Jag tog en i handen. Eller han tog i min. Spelningen var härlig, sa basisten Maria Carlsson.

Så återvände de kriminella till sin vardag. På korttidsanstalten Storboda jobbar fångarna med att plocka ihop Fia med knuff-spel och sortera små påsar med biltillbehör som sedan säljs på bensinmackar.