Bröderna Marxs stora premiär

Helsingborg. –Vi imiterar Bröderna Marxs karaktärer, men undviker de direkta replikerna ur filmerna, säger Mikael Neumann, som tillsammans med Åke Cato skrivit manus.

–Fast vi lånar två filmscener och har tagit med ett par citat.

Eva Rydberg som Harpo Marx, Ola Forssmed som Spoling och Kim Sulocki som Chico Marx i sommarens pjäs ¿Den stora premiären¿ på Fredrikdalsteatern. Foto: Kalle Lind

”Den stora premiären” utspelar sig 1935 i Central Park i New York. På Central Park Theater repeteras en pjäs, men ägaren till teatern har just dött och en strid pågår om vem som ska ärva teatern. I ena ringhörnet finns gangstern Don Borsalino (Johannes Brost), i ett annat teaterchefens änka Patricia Chesterfield (Ing-Marie Carlsson). Den rollen är modellerad efter Marxbrödernas leading lady, skådespelerskan Margaret Dumont.

Själva testamentet är försvunnet, men alla har å andra sidan advokater. Harpo och Chico Marx (här kallade Charlie och Ravelli) är själva två av dem och spelas av Eva Rydberg och Kim Sulocki. Tredje brodern Groucho heter i farsen Kapten Spoling, som en blinkning till Marx-diggarna. Spoling assisterar änkan Chesterfield och görs av Ola Forssmed.

Idén till farsen väcktes i Åke Catos huvud.

–Jag satt och såg de gamla filmerna på dvd och började tänka på hur det skulle vara att se Eva Rydberg spela Groucho, berättar han.

Cato och Neumann, som skrivit flera farser ihop, satte nu igång med att skapa ett manus. Men längs vägen tänkte Eva Rydberg om.

–Hon kände att det skulle bli konstigt, Groucho är ju så mycket man och flörtig mot kvinnor, säger manusförfattarna. Men som Harpo och stum får hon verkligen ta tag i clownrollen och Eva är ju en av de få som kan clown-komik.

Farsens farsor: Åke Cato och Mikael Neumann, manusförfattare till ¿Den stora premiären¿.

Cato och Neumann är, såvitt de vet, ensamma om att ha skapat en pjäs eller en film kring de berömda filmkomikernas karaktärer och speciella stil. Marxarnas lekfullt surrealistiska filmer byggde på deras egna vaudevilleföreställningar, där situationerna och replikerna egentligen var själva kärnan.

–Det går inte att göra teater på det, förklarar Mikael Neumann. Så vi började med en ramhandling, det är viktigt att ha en ordentlig historia som leder till något, inte bara tablåer. Och om en situation känns trovärdig blir det galna desto roligare.

De två manusförfattarna är själva Marx-fans och har nu kört 30- och 40-talsrullarna framlänges och baklänges. Regissören Adde Malmberg har inte varit sämre.

–Om man ser samma film tre gånger samma dag upptäcker man andra saker, nya detaljer, konstaterar han.

Uppsättningen på Fredriksdalsteatern har premiär den 15 juni och ska flyttas till Intiman i Stockholm redan i höst, med exakt samma bemanning. Dock kommer inte heller den att gå helt i film-svartvitt, som upphovsmännen hoppades.

–Vi har skrivit i svartvitt, ler Mikael Neumann. Men det gick inte, inte med all grönska här omkring. Fast ett tag ville Eva faktiskt täcka över buskarna.