Sommarplattans kung kan knepen

Steg ett, om man nu ska göra en sommarplatta:

Skriv låtarna på sommaren. Det har Per Gessle gjort – många spår på nya fylliga albumet ”En händig man” är skriven under det varma sommarhalvåret 2006.

Och apropå fyllig: Plattan kompletterades i sista stund med en ep.

–Enbart av ett skäl: jag ville inte att plattan skulle bli för lång. Jag ville göra den 40 minuter, 41 minuter max. Det blir en gammal känsla av två 20-minuterssidor, säger Per Gessle.

Men det sprack alltså?

– Det gick ju liksom inte! Jag hade till exempel en textrad på en av ep-låtarna om att jag skrev något på min balkong – och hela plattan är ju skriven på min fucking balkong! Så märkte vi att andra saker också blev över. Ska vi verkligen slänga bort allt det här? Och så kom idén upp om att ge ut plattan i en version med den extra ep:n, för dem som vill.

I höst kommer den stora biografin om Per Gessle - men först är det ny skiva och turné. Foto: Jonas Lemberg

– Historien har visat att det nästan aldrig blir något av det. Vad ska vi med den där låten till, säger man, och så slutar den som extralåt på en samling som kommer ut om tio år. I dessa tider görs musik i så extremt många olika format. Folk tycker att det är olika viktigt med omslaget, till exempel. Därför kändes det helt rätt att göra en platta i olika varianter.

Därför kommer också nya skivan i tusen vinylexemplar.

– Javisst, med ett riktigt vikupp-omslag, och mastrat för vinyl. Det är lite nördigt i och för sig. Men ska man göra något så ska man göra det hela vägen. Det är något jag har lärt mig på alla dessa år. Det är därför Anton Corbijn har tagit bilderna igen, även om det kostar mer än att spela in plattan. Men för mig blir den ju alltid förknippad med de här bilderna. Och det är den relationen jag har till mina gamla hjältars plattor också, det är omslagen. Bowies blixt i pannan eller Beatles vita eller vad det nu är.

Per Gessle har en rad alias som musiker. Han kan vara Roxettemedlem eller frontfigur i Gyllene Tider eller sig själv i ett projekt som Son of a plumper.

–Det är slumpen som avgör. När Marie blev sjuk blev min soloskiva ”Mazarin” en sorts terapi. Sedan blev den stor, vilket stressade mig, för då var jag ju tvungen att följa upp det på något sätt. Så då passade det förträffligt att samla Gyllene Tider igen. Så blev det så gigantiskt att jag fick ta ner det genom att göra något eget på engelska, för det hade jag ju inte gjort på väldigt länge.

Slutligen hamnade han i albumet ”En händig man” – och tog omvägen via en mp3-spelare.

– Halvvägs in i Son of a plumber-projektet köpte jag en iPod och tankade över min skivsamling. Jag betade av låtar som har betytt mycket för mig. Men så läste jag en artikel i tidskriften ”The Word”, om en kille som hade sin podd i öronen fjorton timmar om dygnet och märkte att det nya sättet att lyssna förstörde hans musikarv. Om man bara lyssnar på favoritlåtar märker man ju att de inte betyder något längre. De står dig ju upp i halsen. Så efter Son of a plumber behövde jag komma tillbaka till att hitta näring i det jag lyssnar på och det jag älskar.