Förvrängd förryskning

Utanför parlamentet i Minsk blickar Leninstatyn ännu visionärt ut över Självständighetstorget. En bit bort ligger Oktobertorget där de spontana demonstrationerna efter fjolårets val ägde rum. Sedan dess har tumskruvarna om kulturen skruvats åt allt hårdare av president Lukasjenko, nu ger man sig också på döda författare. Nyligen ströks nationalskalden Jakub Kolas från litteraturlistorna på skolor och universitet: det vitryska ska kvävas.

Sedan författarförbundet (med 90 procent vitryskspråkiga medlemmar) började förföljas 2002 finns det endast en icke-statlig vitryskspråkig litteraturtidskrift med regelbunden utgivning, Dzejazslou. De flesta av förbundets medlemmar har publicerings- och uppläsningsförbud och ges ut i samizdatvarianter. De statliga förlagen ger numera ut 30 böcker på vitryska om året, under Sovjettiden var det 300.

Förryskningen kan få så absurda proportioner som när en av huvudbibliotekarierna på det gigantiska propagandabygget Nationalbiblioteket menar att Vitrysslands internationellt mest kände författare Vasil Bykau faktiskt skrev sina böcker på ryska. Eller som när presidenten själv uttalade sig om att det är synd att den nationella oppositionen tagit boktryckaren Francisk Skarina till en av sina symboler då han var en stor ryssvän och levde och verkade i S:t Petersburg.

Inte nog med att Skarina, som översatte bibeln till vitryska och därmed lade grunden till det litterära vitryska språket, tryckte boken i Prag. Han gjorde det också 1517 – 186 år innan S:t Petersburg grundlades.

PER BERGSTRÖM

författare