Ljus i biomörkret

Den 21 maj begärde undertecknad och kompanjonen Björn Ringdahl sitt eget bolag Triangelfilm i konkurs. Detta innebar att 19 års inköps- och distributionsverksamhet gick i graven. Det fick till följd att även bolagets olika dotterbolag försvann, bland annat Spegelfilm som sedan starten varit driftsbolag för biografen Spegeln i Malmö.

Triangelfilm finns inte mer, men det man åstadkom inom ramen för kvalitetsfilmen i Sverige är ett faktum, cirka 540 biopremiärer varav 500 var utländska och 40 svenska filmer, 100-tals specialarrangemang runtom på olika biografer i Sverige, introduktion av 164 regissörer, tidnings- och bokförlagsverksamheter, produktioner och samproduktioner av svenska långfilmer och ansvar för ett antal olika biografer.

När strategin för verksamheten planerades i en lägenhet vid Triangeln i Malmö hösten 1987 och våren 1988 var affärsidén och planen enkel; vi skulle köpa in filmer till Sverige som vi själva tyckte om, ja ibland till och med älskade, filmer som annars inte skulle nå detta land. Fokuseringen låg på regissören som den ansvarige för varje enskilt verk. Vi ville dela med oss till en törstande svensk biopublik. Detta i ett filmklimat som 1988 var undermåligt, och där antalet distributörer med inriktning på kvalitativ film var mycket få.

Biografen var viktig, för oss var det den optimala visningsplatsen, både från tekniska och sociala utgångspunkter. Därför köpte vi även den gamla porrbiografen Spegeln i hemstaden Malmö. Visionen för det lokala arbetet var lika enkel som den för inköpsverksamheten nationellt, genom egen biograf skulle vi kunna visa de filmer i Malmö som vi köpt in, och även andra distributörers kvalitetsfilmer.

På Spegeln skulle vi även kunna bjuda in ideella lokala föreningar och aktörer som arbetade med filmvisningar, vi skulle arrangera egna temaveckor, retrospektiver, och vi fick Svenska Filminstitutet att satsa på en Cinemateksfilial.

Under de 19 år vi drev Spegeln hade biografen 614 filmpremiärer, ca 150 specialarrangemang i egen regi, drygt 1 miljon besökare, Sveriges största skolbioverksamhet, 2000 Cinemateksvisningar och otaliga uthyrningar till lokala arrangörer.

Med detta i backspegeln, hur ser då förutsättningarna ut för den så kallat kvalitativa filmen i Sverige år 2007? Klimatet är definitivt hårdare i dag än 1988, inte minst för de så kallat oberoende bolagen. Och detta gäller hela Europa. Konkurrensen är större, priserna och riskerna därmed högre – delvis en effekt av att rättighetsköpen gäller fler medier och fler territorier. Film är mer affärs- än kulturverksamhet. Det största problemet i denna situation är att just de ”mindre” filmerna, gjorda av de ännu ej erkända regissörerna utanför de engelska språkområdena, riskerar att inte få distribution i Sverige och därmed inte möta en svensk publik.

Detta är en ödesfråga. En förflackning av biografernas kvalitetsrepertoar är ett hot mot hela filmklimatet. Det krävs ett ansvarstagande på nationell nivå där man tar ansvar för den värdefulla filmen enligt samma principer som inom andra kulturyttringar. I avsaknad av en statlig filmpolitik borde självklart det filmpolitiska och verkställande organet Svenska Filminstitutet (SFI) protestera, ta initiativ och agera. Varför inte skapa en statlig garanti för kvalitetsfilmen och förlägga import- och distributionsverksamhet till SFI, precis som man gjorde under de ”svåra” åren på 80-talet? En försämring av biografernas kvalitetsrepertoar är ett hot mot hela filmklimatet, och i förlängningen mot yttrandefriheten. Det räcker inte att internationellt viktiga och avgörande filmverk visas på en filmfestival eller finns att ladda ner på nätet.

Om inköp och distribution av kvalitetsfilm försvåras och minskas, då drabbas även de biografer som visar sådana filmer. Jag hävdar, trots oroligheterna på den svenska marknaden (som är ett strukturproblem), att biografen INTE befinner sig i kris. Biografen som visningsform är inte utbytbar, trots den rekordsnabba tekniska utvecklingen. Vilka hemmabiosystem eller it-lösningar kan mäta sig med biografen som socialt forum eller med dess tekniska nivå? Att biogåendet har sina svackor är ett återkommande och naturligt fenomen. 1982 när videon fick sitt genombrott sjönk biosiffrorna, samma sak gällde 1993 när filmkanalerna på tv slog igenom och 2005 när dvd:n nådde de breda folklagren. Vid alla dessa tillfällen har det talats om biografens död, men varje gång har publiken återvänt till visningstemplen.

Det anmärkningsvärda i Malmö under alla år, är att filmen som kulturyttring generellt och biografen Spegeln aldrig fått ett erkännande av de kommunalt ansvariga lokalpolitikerna. Stöden har genom åren varit marginella, och i stället för uppbackning har Spegelns 19-åriga verksamhet ständigt bemötts med ifrågasättande och misstänksamhet. I början baserades detta intresse på att Triangelfilm var ett aktiebolag, de senaste åren på att Triangelfilm varit med och räddat biografkonkurrensen genom att köpa Sandrew Metronomes biokedja. Ignoransen och arrogansen bland Malmöpolitikerna för film i allmänhet och Spegeln i synnerhet har varit total. (Kulturchefen Bengt Skoog i slutet av 90-talet undantagen).

Den ständiga efterfrågan på ett film- och idéprogram har bemötts med tystnad och oförståelse, likt den situation som rådde under kommunalrådet Ulla Sandells kulturrepressiva tid på 70- och 80-talen. Film betraktas ej som kultur eller konst, och har följaktligen ingen prioriterad roll inom ramen för den kommunala kulturpolitiken, och därmed inte jämförbar med den som finns för teater, konst eller dans.

Det är därför glädjande att Malmö kommun idag 2007 äntligen går ut och tar ställning för Spegelns överlevnad, och understryker dess stora betydelse. Trots att det luktar klassisk politisk opportunism, så gläds jag. Men, och det är viktigt, Malmö kommuns kulturansvariga måste också förklara varför och hur man vill driva biografen vidare. Nu har man chansen! Och glöm då inte bort, en biograf är inte ett självändamål, utan ”bara” ett instrument för en konkret verksamhet med ett medvetet innehåll.

MATTIAS NOHRBORG

före detta vd för Triangelfilm och Astoria Cinemas