Kan man verkligen säga något nytt om ”Simpsons” idag? Det var det första jag
tänkte när jag satte mig för att skriva det här. Nej, det kan man kanske
inte. Men det i sig är också en nyckel till att förstå storheten i fenomenet
”Simpsons”.

Matt Groenings skapelse finns där som referensryggrad, i alla möjliga
och omöjliga sammanhang, alltid tillämpbar, om det så handlar om att
identifiera en person man träffar som ”en Flanders”, tankspritt nynna på
Itchy & Scratchy-melodin, eller utbrista i ett enkelt ”Ha-ha!” till
någon som förtjänat det.
Borta är de dagar då ”Simpsons” skulle kunna reduceras till att blott vara
en ”tecknad serie”, och därmed inte lika betydelsefull eller vuxen som andra
tv-serier. ”Simpsons” har sedan starten banat väg för en ny våg av
amerikansk animation på bästa sändningstid, något som var en omöjlighet när
serien lanserades 1989 (efter att först varit ett återkommande inslag på
”The Tracy Ullman Show” från 1987).
Idag har man dock frångått begränsande jämförelser med andra tecknade
program – sedan länge ses ”Simpsons” som högst inflytelserik även på
amerikanska sitcoms i stort. Serien har klivit rakt in i inte bara
tv-historien utan också våra vardagliga referenspunkter – det är inte längre
bara de mest inbitna fansen som känner Homer, Marge, Bart, Lisa och Maggie
lika bra eller bättre än sina egna nära och kära. Vi är många som vuxit upp
med ”Simpsons” som en andra familj.
Seriens överlevnadsförmåga har mycket att göra med den medvetna strategin
att försöka undvika alltför många blinkningar till dagsaktuella händelser –
satiren är naturligtvis allestädes närvarande, men Groening och hans
medarbetare ville alltid skapa något tidlöst, inte något som det omedelbart
sattes en datumstämpel på och som blev inaktuellt inom något år. Det har
under åren blivit lite si och så med den stolta hållningen, men det är en
förklaring, jämte många andra, till varför serien blivit så seglivad.
Hur står sig då ”Simpsons” jämte andra populära tv-serier, serier som vi
också tycks ha i vårt kollektiva medvetande? ”M*A*S*H” höll på i elva år,
”Dallas” i tretton. ”Seinfeld” blott nio. ”Spanarna på Hill Street”, som jag
upplevde som en evighetsserie under uppväxten, gick bara i sex år. Jämför
detta med ”Simpsons tjugoåriga historia, så får man genast lite perspektiv.
Och än är det inte över. Kvaliteten på serien har sjunkit de senaste åren, och många anser nog att Groening och kompani borde avrundat snyggt med sommarens långfilm och avsnitt nummer 400, som visades i amerikansk tv i maj, men säsong 19 börjar redan i september.
Martin Degrell
filmvetare och kulturjournalist
(förutom familjen Simpson) enligt Martin Degrell


% är glada
% är likgiltiga