"Jag är med i Vilks konstverk"

”Jamen, tänk om någon hade ritat ... ja, vad?”

Vi fastnar där, vi kan inte komma på något upprörande att säga. Kungen som pedofil? Spelar roll, vem bryr sig? Inte ens judesuggan skapade någon generell indignation. Muslimerna har redan förlorat denna strid eftersom västerlänningen inte har ett heligt mål som kan angripas.

Den ironiska postmoderna människan bara gäspar åt det så kallade ”heliga” som tredje världens människor fortfarande kan uppvisa starka, irrationella känslor inför. Profeten Muhammed som en hund? Varje mellanstadieelev som följt religionstimmarna någotsånär vet att detta är upprörande för muslimer, men ändå. Lars Vilks sparkar bollen i öppet mål. Är det spännande? Nej.

I den västerländska mytologin är hjälten den som ensam trotsar traditioner, normer, lagar, ja till och med människors känslor. Individualismen är en hyllad princip. Det är underordnat vad den ensamma individen kämpar för, själva kampen verkar vara allt. På samma grunder är Lars Vilks en hjälte. Men vad är syftet? Tryckfriheten igen? Muslimer är lika lättlurade som kattungar efter en papperstuss i ett snöre. Är det någon som är förvånad?

Jag är faktiskt jävligt trött på det här! Vi gick igenom allt detta med Muhammedkarikatyrerna och har inte lust med det igen. Detta är en icke-favorit i repris.

Vi lärde oss då att tryckfriheten ska försvaras till varje pris oavsett vem som ”kränks”. Okej, tryckfriheten är ju det sista vi har kvar av det som kan komma i närheten av helighet. Men vi lärde oss också att muslimer inte är några offer, de har en enorm kraft i sina hot, aggressiva handlingar och köpbojkotter. Muslimen blev i det allmännas ögon värre än sin värsta karikatyr.

Men inte bara muslimen vanställs i denna strid, så gör även västerlänningen. Han förblir den som hatar och kränker muslimer i en anda från korstågens tid. Vilks konstverk ekar arrogant överlägsen vit man som ser Muhammed som en falsk profet och en otrogen hund. Muslimska terrorister får vatten på sin kvarn. Det heliga kriget får ny kraft. Svenskar blir nu legitima mål. Århundraden av samförstånd och samlevnad mellan muslimer och kristna i väst blir meningslösa.

Att Reinfeldt och de stora muslimska organisationerna är överens i fördömandet av dödsdomen mot Vilks och hänger sig åt ”dialog” är mindre intressant för många.

Radikala muslimer hånler åt hur moderata muslimer i väst tvingas nervärdera sig och acceptera västerlandets spelregler och tumma på det heliga i islam.

Vilks sociala skulptur fortsätter med nya lager. Vi är alla med, vi dras in och tvingas välja sida. Jag vill inte. Att skulpturen inte blev vacker vet vi redan. Men jag vet inte ens om den blev intressant, utan tycker nog den blev mest tråkig, förutsägbar och sorglig. Men nu är även jag med i den.

PERNILLA OUIS

lektor och forskare på Imer, Malmö högskola