”Jag diskuterar inte med pseudonymer. Om du envisas att dra in mig i dina sliskiga felskrivningar fler gånger kommer jag att outa dig på min blogg. Tro mig – jag kan om jag vill.”
Den som hotas är den prostituerade ”Isabella Lund”, en 46-åring i Skåne som under det gångna året skrivit en av landets mest lästa bloggar till försvar för det hon gör.
Den som hotar är Johanna Parikka Altenstedt, känd som stark debattör av prostitutionsfrågan, fast med rakt motsatt ståndpunkt. Altenstedt har arbetat med EU-parlamentarikern Maria Carlshamre, men är nu informatör på länsstyrelsen i Malmö.
Isabella Lund slutade omedelbart blogga:
”Nu försvinner Isabella Lund och jag hoppas att du nöjer dig med det och avstår från att outa mig... Snälla avstå för mina barns skull, de har inte gjort dig något illa.”
Johanna Parikka Altenstedt har under det dygn som gått fått se sin egen blogg fyllas av kommentarer från läsare som protesterar mot hennes debatteknik, varpå hon snabbt stängde kommentarsmöjligheten.
Altenstedt menar att det är nödvändigt att Isabella Lund träder fram med namn, eftersom det inte är rimligt att debattera med en pseudonym. Jag kan ha en viss förståelse för den hållningen. En anonym debattör behöver inte ta samma ansvar. Och Isabella Lunds önskan att vara anonym skär sig ju onekligen med hennes beslut att medverka i P1.
Icke desto mindre är en prostituerad redan från början i underläge i en offentlig diskussion. Ingen kan på allvar tro att en prostituerad utan konsekvenser kan framträda som en sakdebattör bland andra. Alternativet blir, om vi i detta fall inte accepterar anonymiteten, således tystnad.
När är tystnad ett bättre alternativ än diskussion? Jag känner inte till något enda exempel.
ANDREAS EKSTRÖM
medarbetare på kulturredaktionen
% är glada
% är likgiltiga