För er som inte känner till honom: Alex Schulman är skribent, och har med en blogg på Aftonbladet.se gjort sig känd som en extremt elak och i mångas ögon rolig och fascinerande person.
Han har skrivit den ena nedrigheten efter den andra om sina medmänniskor. Otroligt elaka formuleringar om namngivna personer; ett slags nybrutalitet som fått svenska publicister att reagera inte så mycket med ilska som med sorg.
”Bloggar som Alex Schulmans innebär en primitivisering av debattklimatet. Det är hemskt tråkigt”, sa till exempel Yrsa Stenius, som är nytillträdd allmänhetens pressombudsman.
I någon mening kan man kanske säga att Alex Schulman har spelat ett rollspel med den egna identiteten som insats, i någon mening kanske han bara låtit sitt eget hjärtas mörker få fritt spelrum. Vad vet man?
Oavsett vilket: nu lägger han av. I ett avskedsinlägg på måndagsmorgonen skriver han att han har äcklats av det han själv har skrivit, faktiskt av sådant som han skrivit så sent som i förra veckan.
Så när kom han till insikt? I fredags? I lördags?
Det är inga långa tankemoment i Alex Schulmans värld, och att han nu plötsligt skulle ha gått från ”elak” till ”snäll” är en alldeles för trubbig analys. Det är mer troligt att han och hans arbetsgivare har sett en annan och bättre möjlighet till marknadsföring av en man som plötsligt – med mobbning som enda riktigt säkra merit – blivit ett av det offentliga Sveriges mest bekanta namn.
Men den publicistiska nybrutalitet han representerar borde i själva verket inte kallas ny. Under i princip hela 1900-talet har etablerade publicister förfasat sig över nya skribenters sätt att kommunicera – från Tom Alandhs skamlösa duande av kungen på sjuttiotalet till Tom Hjeltes extrasnaskiga kändisjournalistik på åttiotalet till Linda Skugges smalbenssparkar på nittiotalet. Efterhand har vi vant oss.
Med andra ord: mediepennalismen kommer inte att ta slut med Alex Schulman.
Ny kanonmat kommer att skickas fram, av Aftonbladet eller någon annan, med ett outtalat men ändå kristallklart uppdrag:
Att vara nedrig mot andra.
% är glada
% är likgiltiga