Hårdrock
Alice Cooper
Olympen i Lund 28.11.
På Olympen i Lund inleder Alice Cooper med skuggspel, bakom en smutsig dekor i tyg, där han avrättar sig själv som en första hälsning. Hej tillbaka.
Det finns dock en annan sida av Alice Cooper. Effektfull, men utan blodstänk. Och så blir det; "It’s Hot Tonight", " No More Mr Nice Guy", "Under My Wheels" och "I’m Eighteen " är en upptakt som är svår att utklassa. Det är just då, när gåvorna från 70-talet anländer, som Alice Cooper gör sig allra bäst. Sångrösten är något ansträngd, han har låtit bättre, men kompenserar med energi, grym ironi och fortsatt oväntade låtval. Det är en kavalkad av gamla, goda gärningar – och det är ruskigt bra.
Visst, det finns svagheter. Det blir sådär svängigt när någon enstaka modernitet, som den stökigt punkiga "Dirty Diamonds", eller den intetsägande "Woman of Mass Distraction", inte kommer i närheten av meritlistan från förr. Men, ursäkterna står på kö. Fler oförgängliga låtar serveras, varav "Be My Lover", " Desperado" och "Only Women Bleed" hamnar på en alldeles egen nivå. Och ja, självklart kravlar Alice Cooper runt i tvångströja, slår med käpp, gullar med en docka och blir till slut hängd till publikens jubel. Kalla det "Bolibompa" för vuxna, men det är bara att inse: Det finns ett liv efter 60.
% är glada
% är likgiltiga