Parti i kris

”E pluribus unum” står det på väggen bakom scenen på Mahaffey Theatre i St Petersburg, Florida, där de republikanska presidentkandidaterna samlats för en debatt.

”Utav många – en”. Det var USA:s nationella motto fram till 1956, en hyllning till den unika, etniska mångfald som präglar landets befolkning.

Men om man letar efter mångfald hittar man den inte på den här scenen. De republikanska presidentkandidaterna är åtta vita män som den här kvällen helst vill prata om hur man håller invandrare borta från USA.

De två favorittippade kandidaterna Rudy Giuliani och Mitt Romney hamnar omedelbart i gräl om vem som varit mest hårdför mot de tolv miljoner invandrare som befinner sig i USA olagligt.

Slutsatsen verkar vara att det amerikanska folket måste börja anmäla illegala invandrare så fort de får syn på dem.

I en intervju med Fox News tidigare i år sade Mitt Romney att han skulle vilja be landets samtliga illegala invandrare att rätt och slätt ”sticka hem” – trots att miljontals har familjer, barn i amerikanska skolor och laglig rätt till sjukvård.

Just nu verkar inte republikanerna särskilt förtjusta i lagliga invandrare heller. Tidigare i år drog Bushadministrationen in 60 000 planerade visum, utan nämnvärd anledning.

Under debatten försöker presidentkandidaten John McCain presentera en lite mildare invandringspolitik – ”Vi amerikaner behöver påminna oss om att även de här människorna är Guds barn” – men hans röst dränks i burop från publiken.

Den hårda jargongen skvallrar inte bara om att vi står inför en ovanligt brutal presidentvalskampanj, utan även om en växande desperation inom det republikanska partiet.

I det senaste numret av konservativa National Review skriver redaktören Rich Lowry en alarmistisk artikel om partiets kris. 50 procent av USA:s befolkning identifierar sig i dag som demokrater, men bara 35 procent som republikaner. Demokraterna är i dag mer populära hos väljarna på precis varje sakfråga, utom kriget mot terrorismen (men även där har republikanernas ledning minskat till 4 procent). Republikanerna har tappat sina tre klassiska valfrågor: bidrag, skatter och brottslighet, skriver Lowry.

I stället för att röra sig mot mitten famlar de nu förtvivlat ute i högerkanten efter nya valfrågor som kan engagera väljarna. Den turbulenta stämningen i partiet har banat väg för Mike Huckabee, en baptistpastor från Arkansas som etablerat sig som den kristna högerns alternativ till Giuliani.

Han har en mild charm som går hem i tv-rutorna, men tittar man på hans politiska bakgrund är den inte lika charmig. När han blev tillfrågad om vad USA kan göra i Darfur föreslog han att de först borde ta itu med ”folkmordet” på hemmaplan (han syftade på aborter). Hans förslag att ersätta inkomstskatten med en ”konsumentskatt” har sågats av samtliga ekonomiska experter. 1992 föreslog Huckabee att aidssmittade skulle sättas i karantän.

Jag träffar honom kort efter debatten i Florida och ber honom förtydliga ett ambivalent uttalande om evolutionen. Stämmer det inte att människor härstammar från apor?

Huckabees ansikte skrumpnar till och den vänliga, nästan teddybjörnsaktiga blicken mörknar snabbt.

Se dig omkring i det här rummet. Är det någon som ser ut att vara släkt med en apa?

MARTIN GELIN

frilansskribent i New York