Jason Diakité om...

...att vara Grammisnominerad
Det betyder egentligen ingenting mer än att man fått ett erkännande.

...olika musikstilar
På 80-talet var det bara Michael Jackson som gällde. På 90-talet bara hiphop. Nu, på 2000-talet, är jag öppen för allt.

...fildelning
Det är fint och fett, själv är jag en fildelare av rang. För mig innebär det möjligheter att upptäcka ny musik och möjligheten att sprida min egen musik mycket snabbare.

...politik
Jag använder det som finns omkring mig när jag skriver mina texter, om samhällets tillkortakommanden och styrkor. Om hur Sverige har förändrats. Hur sossarna sålt ut socialismen och vi sakta men säkert förvandlats till ett litet USA med en ren marknadsekonomi. Det är inspirerande att snacka om. Och om hur moderaterna kan ha mage att kalla sig för det nya arbetarpartiet, det är så bisarrt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Mitt problem med svenska politiker är att de har så svårt att ge raka svar. Jag har pratat med flera ministrar, bland annat med Leif Pagrotsky när han var det. Jag tycker han är en skön snubbe, men även han har svårt att svara rakt på en fråga. Jag vill att de ska säga vad de tycker, skita i vad som är politiskt korrekt att säga. Och kunna säga förlåt när de gjort ett misstag. Det finns inte en människa som inte kan förlåta när någon ärligt ber om ursäkt. Men politiker snurrar allting ett varv vidare för att skylla ifrån sig. Jag har tröttnat på det, tycker inte det är så intressant att skriva om längre.

...att vara stjärna
Jag är bara en snubbe från Djingis Khan som gör musik, som är influerad av all musik. Jag blir skitinspirerad av andra och mitt mål i livet är att inspirera så många som möjligt, sprida så mycket energi som möjligt. Jag vill visa människor att musiken inte har några regler, att den är helt fri.

...möten med andra kulturer

Man får så skönt perspektiv på sitt liv och kvitto på hur stor världen är. I Afrika visar sig den där kraften som livet i sig självt har; du kanske inte har några världsliga ägodelar, ändå kan du vara lycklig, ostressad och ångestfri. Många folk känner ju inte ens till begrepp som ångest och stress. Och så kallar vi dem för underutvecklade, det är jävligt ironiskt. Sist jag reste i Afrika läste jag Ryszard Kapuscinskis bok ”Ebenholts”, det var fantastiskt att läsa hans betraktelser när jag var där, hans beskrivningar på väg till marknaden i Nigeria, hans sätt att skildra det oorganiserade som ändå visar sig ha ordning. Det är väl därför jag gillar Möllan i Malmö, och Djingis i Lund, det råder en oorganiserad ordning där regler finner sig själva och där alla får vara med.

...att legalisera marijuana

I grunden tycker jag fortfarande som jag tyckte då (i en låt 2001 förespråkade Jason Diakité legalisering av marijuana) men jag har insett att det inte är värt att lägga min energi på en sådan debatt i ett så pass trångsynt samhälle som vi lever i. Reaktionerna var ett bevis på det, jag hade skrivit en hel låt med en massa saker som jag ville ha sagt till statsministern, och Expressen, bland annat, fokuserade endast på den raden. Jag tog den risken, så då får jag stå mitt kast, men idag går jag inte in i sådana diskussioner.

...att snorta kokain

Jag blev plåtad när jag tog kokain på en svartklubb. Då insåg jag flera saker. Att alla man träffar inte har ens bästa i sikte, att jag handlat på ett fruktansvärt dumt och ansvarslöst sätt och att det gick ut över människor som jag älskar och som står mig nära. I stunden, när jag gjorde det, visste jag att det var fel, men jag sket i vilket. Sen kom det tillbaka och bet mig i röven. Det är bra när sådant händer. Man måste tänka på vad man gör, man kan inte bete sig hur som helst. Det blev en värdefull kunskap för mig, och jag tror att det mest värdefulla vi har att lära oss ofta kommer ur hemska saker.

...att göra hiphop

Hiphop är som Ikea, man gör det själv. Om du deltar i hiphoppen får du själv lära dig att dj:a, att brejkdansa, att måla graffiti och lära dig göra beats eller kläder. Eller så tar du hand om någon kompis som vill vara dj eller rappare, bli deras manager eller vad det nu kan vara. Makten att förändra sig själv sitter i våra egna händer. Det var en sån tillfredställelse när vi hade gjort vår första platta 2000. Så fett att man faktiskt åstadkommit något. Den kraften tror jag vi alla behöver.

...sexism i hiphoppen

Ett tag frågade journalister varför texterna i hiphoppen är så sexistiska. Jag menar att det är samhället som är sexistiskt och att rapparna skildrar hur det är. Ta skönhetsmärket L’Oréal, det är sexistiskt och marknadsekonomin gynnas av att de kan sälja produkter genom att använda sex. Det går ju in i folks huvuden, och sedan kommer det ut i deras kreativa former, på deras sätt.

...medhjälpare

Jag skulle inte klara mig utan medhjälpare. Ingen gör det. Alla mina vänner är medhjälpare och jag försöker vara deras. Vi är alla skyldiga att medhjälpa. Jag gillar den kollektiva kraften, vad den kan åstadkomma, det är grymt inspirerande. Det kan vara någon som fotar mig på en toalett på en svartklubb när jag gör något jävligt dumt, han kan kanske hjälpa mig att se eller förstå något, det kan också vara medhjälp. Eller någon som hämtar en handduk, när jag sjunger och får svett i ögonen eller någon som säger åt mig att det är dags att gå och lägga mig.

...att vara en bra människa

För mig är en bra människa den som försöker ge så mycket som möjligt av sig själv till så många som möjligt och inte skadar andra för sin egen vinnings skull. Och försöker hjälpa andra så mycket som möjligt.