Storbråk om jäv i Kulturrådet

MALMÖ. I nästa vecka kommer en protestdelegation till kulturdepartementet.

– Eftersom jag också är jävig sitter jag gärna med i referensgruppen nästa år. Det är väl enda chansen att få en rimlig summa, säger Bo Axelsson syrligt.

Bo Axelsson är utgivare av Tidningen Boken, en tidskrift han själv grundade för 20 år sedan och driver med bas i Skåne.

Efter att omigen ha fått sitt produktionsbidrag minskat räknar han med att 2008 blir det sista året.

– Nu har de lyckats. Jag kan inte driva det här längre, det går inte. Pengarna går till överväldigande del till samma personer som är med och fattar beslut om fördelningen, säger han.

En enkel genomgång av beslutsprotokoll och redaktionssammansättningar ger honom rätt. Under fjolåret anmälde fyra av de sju ledamöterna i utdelningsgruppen jäv.

De försvarar sig med att de har gått ut i de fall då deras tidskrifter har diskuterats – något som knappast har givit utslag i tilldelningen.

Tre av flera exempel:

• Tidskriften Glänta fick maxbeloppet 600000 kronor. En person i referensgruppen (Aleksander Motturi) arbetar med denna tidskrift.

• Tidskriften Film International fick 400000 kronor. En person i referensgruppen (Lundadocenten Lars Gustaf Andersson) arbetar med denna tidskrift.

• Judisk krönika fick 150000 kronor – till denna tidskrifts medarbetare har referensgruppens ordförande Arne Ruth kopplingar.

Även tidskriften Dast anser sig förfördelad – redaktören Kjell Genberg menar att han måste lägga ner, och att vänskapskorruptionen är utbredd.

I nästa vecka kommer en protestdelegation till kulturdepartementet i Stockholm. Den består av professor Carl Henrik Svenstedt, förre ordföranden i Sveriges författarförbund Peter Curman samt Bo Axelsson. De vill få till en ny gruppsammansättning, för att minska risken för vänskapskorruption.

Referensgruppens ordförande Arne Ruth försvarar dagens system.

– Jag är ju ny i min roll som ordförande, men jag menar att minsta misstanke om jäv ska vara tillräckligt för att man avstår att rösta. Och jag uppfattar att mina medarbetare tillämpar det tänkandet på samma sätt.

Borde det inte vara möjligt att hitta personer till den här gruppen som är helt utan bindningar?

– Jag betvivlar det. Det svenska kulturlivet är ändå så pass begränsat. Personer som dels inte känner en kotte i branschen, och samtidigt har den kompetensen. Nej, det tror jag är omöjligt. Det avgörande är att man deklarerar sina bindningar, säger Arne Ruth.