"Svenskar och danskar är så jävla olika"

STOCKHOLM. Paprika Steen börjar med att be om ursäkt för att hennes svenska är litet rostig. Det har gått ett år sedan hon var i Stockholm och spelade in tv-serien ”Om ett hjärta”, och hennes modersmål har återtagit kommandot.

Hon viker det ena, stövelklädda benet under sig i soffan och säger:

– Svenskar och danskar är så jävla olika. Men jag älskar att jobba i Sverige. Jag vill ju alltid vara något annat än det jag brukar.

”Om ett hjärta” är Solveig Ternströms baby – ett projekt sprunget ur hennes engagemang i 1,6-miljonersklubben för kvinnors hälsa och mötena med forskaren Karin Schenk-Gustafssons upptäckter om könsskillnaderna i hjärtvården.

Serien handlar om läkarna Marianne (Solveig Ternström) och Elisabeth (Paprika Steen), som konkurrerar om tjänsten som biträdande överläkare på kardiologen.

När Marianne påstår att kvinnors hjärtinfarkter ger andra och mer diffusa symptom än mäns och att kvinnorna får sämre vård än männen, stegrar sig både det manliga ledargarnityret och Elisabeth.

Rävspel följer, liksom romantiska förvecklingar bland defibrillatorer och EKG-monitorer. Det behöver kanske inte påpekas att det mesta är fiktion. Karin Schenk-Gustafssons forskarrön spelar en viktig roll i ”Om ett hjärta”, men Mariannes historia är inte hennes.

Paprika Steen är något av den danska film- och teatervärldens Pippi Långstrump. Spontan, intensiv, rolig, skärpt.

Seriens regissör Erik Leijonborg säger att han valde henne för att han ville ha någon som kunde röra om i dramat och matcha den privat och yrkesmässigt starka Solveig Ternström.

Seriens båda huvudpersoner är varandras motsatser i det mesta. Den ena en empatisk och engagerad hönsmamma, den andra en ganska arrogant singel med rädsla för närhet.

Paprika Steen konstaterar att Solveig Ternström och hon är rätt olika, de med.

– Solveig är positiv så in i helvete. Jag är mer misstroisk och bekymrad. Det blev många diskussioner. Solveig kan bli väldigt indignerad. Men det är omöjligt att inte gilla henne.

Hon byggde sin roll efter eget huvud, precis som hon brukar.

Litet humor. En hel del otålighet. Och så ett tuggummi.

– Tuggummit signalerar att Elisabeth är sig själv, säger Paprika Steen men medger att det också är bra att skylla på när den danska brytningen smyger sig på.

En enda gång tidigare har Paprika Steen gjort svensk tv, för fem år sedan när hon spelade en stor roll i thrillerserien ”De drabbade”.

– Det är en lyx för en skådespelare att få komma bort och jobba i ett annat land, säger hon. Det känns faktiskt exotiskt, även om det bara är grannlandet.

För, som sagt, danskar och svenskar är ju så jävla olika. Om man ska generalisera, säger Paprika Steen, är svenska skådespelare överseriösa workaholics (arbetsnarkomaner), medan de danska är latmaskar med distans till sig själva.

För några år sedan debuterade Paprika Steen som regissör med filmen ”Låt de små barnen”. Och i höstas kom hennes andra film, ”Til døden os skiller”.

Men tills vidare ligger hennes regikarriär på is.

– Jag är en så förbannat bra skådespelerska, så jag vill koncentrera mig på det, säger hon.

Härnäst ska hon spela Martha i ”Vem är rädd för Virginia Woolf” mot bland andra Lars Brygmann på Gasverket i Köpenhamn. Paprika Steen tycker att hon med sina 43 år är just i den rätta åldern.

– Elizabeth Taylor var 33. Är det inte irriterande?

Om framtidplanerna är hon annars förtegen.

– Jag tänker inte framåt. Jag hatar att tänka på mig själv som mer än 32