Kvinna under påverkan

När den stora vågen med kinesisk film kom till Sverige i början på 90-talet såg jag det mesta och förfördes. Särskilt Zhang Yimou förmådde använda filmmediet som ett visuellt språk långt ifrån det europeiskt talteaterartade. Gong Li var med i de flesta av hans filmer och hennes tysta läppar tycktes alltid säga mer än tusen ord.

Men vad berättelsernas konflikt handlade om på ett djupare plan – vilka kulturella tabun det var som utmanades – förstod jag verkligen det? Grundmönstret var en uråldrig kinesisk tradition i frontalkrock med modernitet och individens strävan. Så mycket kunde jag urskilja, och om en historia är tillräckligt väl gestaltad och inkännande spelad kan man identifiera sig med filmgestalterna utan att helt förstå deras bevekelsegrunder.

När jag nu ser regissören Ang Lees nya film ”Lust, Caution” drabbar mig samma känsla av att förstå och ändå inte. Historien är knappast snårig, kanske inte ens särskilt hårt bunden till en kinesisk verklighet. Och likväl märkligt gåtfull när konsekvenserna av huvudpersonens agerande framstår i ett obevekligt ljus, eller snarare – ett obevekligt mörker. Filmens upplösning är lika svart och svår att navigera i som själva biosalongen där jag och resten av den 400-hövdade publiken försöker treva oss ut, sedan maskinisten missat att tända takbelysningen.

Liksom John Cassavetes klassiska sjuttiotalsverk ”En kvinna under påverkan” handlar Ang Lees film just om en kvinna under påverkan – om än av ett helt annat slag. Det extremt hårda tryck som den unga idealistiska Wong Chia Chi utsätts för, gör henne hård som diamant innan hon till slut fullständigt pulveriseras. ”Han tränger inte bara in i min kropp, också i mitt psyke”, säger hon om den skrupelfrie Herr Yee. Han är en folkförrädare som kollaborerar med ockupationsmakten Japan och hon har fått på sin lott att förföra och förgöra honom.

Efter lång tids infiltrerande sängvägen tycks hon äntligen ha lyckats locka honom i den revolutionära studentgruppens fälla. För att få honom i säkert skottläge har hon betalat dyrt med sin egen kropp – ändå väljer hon i sista sekund, i ett svagt och samtidigt mycket starkt ögonblick, att omkullkasta allt de har kämpat för.

De som försöker göra revolution mot en våldsmakt måste gå hela vägen. Om den sida som revolutionärerna kämpar för inte vinner, väntar oftast en snabb avrättning. Mod och rädsla går hand i hand både i verkligheten och i Ang Lees film, och den kvinnliga huvudpersonen är mycket övertygande både i sitt mod och i sin rädsla. Ändå vet jag inte riktigt... vad det är hon ska övertyga mig om.

I samma stund som hon byter sida ligger den svekfulla kvinnan som kliché provocerande nära. Den lättmanipulerade, opålitliga. Hon som inte är att räkna med i motståndskampen. I en kort nyckelscen tidigare i filmen har en äldre ledare för gruppen berättat hur han förmått sig själv att sitta till bords med samme Herr Yee som nyligen dödat hans fru och barn – suttit och ätit med sin familjs mördare för att kunna snärja honom. Omänskligt. Nödvändigt.

Den unga Wong Chia Chis beteende är däremot gåtfullt. Jag förstår och förstår inte. Anar att det utvecklas en sexuell besatthet med en våldsam twist mellan jägaren och bytet. Och visst vet jag att lidelse och lidande kan ligga farligt nära varandra, i alla kulturer, i alla tider – men i den här berättelsen tas den sanningen till en nivå som jag inte vet om jag vill följa med till.

ANNE SWÄRD

författare