Där bortom himlen finns en enighet

Michael Jacksons ”Thriller” är musikhistoriens mest sålda album genom tiderna med 104 miljoner exemplar. Carolas ”Främling” är Sveriges mest sålda album genom tiderna med närmare en miljon exemplar.

Båda dessa album toppade listorna våren 1983. Båda släpps denna månad i uppdaterade jubileumsutgåvor som dubbel-cd: ”Thriller 25” respektive ”Främling 25 år”. Till och med skivbolaget är detsamma, Sony BMG.

Parallellerna slutar inte där.

När man spelar Carolas album efter att ha lyssnat på ”Thriller” får den märkliga texten till ”Främling” plötsligt en ny innebörd:

Främling

Vad döljer du för mig?

I dina mörka ögon

En svag nyans, av ljus nånstans

För visst låter det som om hon sjunger om Michael Jackson? Carola lyckas till och med förutspå Michael Jacksons kommande pigmentförändringar.

Både Carola och Michael Jackson är också präglade av sina bakgrunder i kristna församlingar.

Michael Jackson är uppväxt som ett Jehovas vittne. Ända sedan han var liten har han fått höra om Armageddon där alla de orättfärdiga kommer att dödas av Gud. Endast de 144 000 som sköter sig bäst kommer att få himmelskt liv och regera med Jesus Kristus.

Carola tillhörde länge Livets ord. Hon är inte längre aktiv men har sagt att hon återigen börjat gå på en del möten. Livets ord predikar om ”ett evigt helvete för dem som förkastar Jesus”. Carola sade så sent som i maj 2006 (Svenska Dagbladet) att hon tror på detta.

Oavsett vad man tycker om Jehovas vittnen eller Livets ord kan man konstatera att påfallande många av musikhistoriens största artister har en kyrklig bakgrund och ett komplext förhållande till sin religion. Från Elvis Presley och Johnny Cash, via Marvin Gaye och Al Green, till Bono och Kanye West.

Det är i kyrkan de lagt grunden till sina stora röster. Det är genom psalmer och gospel de lärt sig sjunga, inte bara i rent teknisk bemärkelse. Kyrkor använder även sång som ett sätt att förena och övertyga församlingen.

Sången handlar därmed inte bara om underhållning utan om livet självt. Eller till och med livets mening.

När man förenar detta sätt att sjunga med popmusikens direkta melodier uppstår en kraft som går rakt igenom radioapparater och tv-skärmar.

Även när Michael Jackson frågar ”Wanna be starting something?” eller Carola deklarerar ”Å Mickey, Mickey, hej, Mickey, du är helt okej, hej Mickey, hej Mickey” så gör de det på ett sätt som gör att vi som lyssnare stannar upp i vad vi nu gör för stunden. Och sedan går fram och höjer volymen.

När man lyssnar på dessa två album efter varandra känns 1983 både som helt nyligen och som väldigt länge sedan.

En lägesrapport: Pågatågen invigs. Ebba Grön splittras. Lars Noréns ”Natten är dagens mor” har premiär på Dramaten i Stockholm. Coca-Cola Light introduceras i Sverige. Säckar med hasch, totalt 900 kilo, flyter i land vid Göteborgs kust. Första svensken dör i aids. Carolina Klüft skriker på BB. Yassir Arafat besöker Stockholm för att möta ledare för de nordiska socialdemokraterna. En terroristbomb detonerar på USA:s ambassad i Beirut. Främlingsfientlige danske Mogens Glistrup döms till fängelse för skattebrott. USA invaderar Grenada. Och, inte minst, det allra sista ”Hylands hörna” sänds i svensk tv.

Det mesta av det som präglar dagens samhällsklimat fanns det alltså tecken på redan för 25 år sedan. Från amerikansk utrikespolitik och dansk inrikespolitik till SVT:s tittarbortfall. Och kanske även, med tanke på allt hasch i badvattnet, Christer Sjögrens ”I Love Europe”.

Men om man däremot jämför ”Thriller” och ”Främling” rent ljudmässigt och produktionsmässigt påminns man om att Sverige och USA 1983 fortfarande befann sig på helt olika kontinenter inom populärkulturen.

Albumet ”Främling” låter som om det är inspelat i svensk gillestuga medan Ola Ullsten ännu var partiledare för folkpartiet.

Man kan nästan höra hur Carolas pappa kommer in och bjuder musikerna på ugnsvarma kanelbullar mellan låtarna.

Albumet ”Thriller”, däremot, låter fortfarande så modernt att det kunde vara inspelat i morgon.

En förklaring är att ”Främling” spelades in rekordsnabbt för att hinna ha ett album ute innan 16- åriga Carola skulle tävla i schlagerfinalen i München. Att 6,1 miljoner svenskar såg det tv-framträdandet (alla tiders tittarrekord) förklarar albumets sanslösa försäljningssiffror.

Men en annan förklaring till kvalitetsskillnaden mellan amerikanska ”Thriller” och svenska ”Främling” är att datoriseringen och digitaliseringen av skivinspelningar då fortfarande låg åtminstone fem år framåt i tiden.

1983 introducerade Apple hemmadatorn Apple Lisa. Men den fungerade dåligt, kostade 10 000 dollar i butik och blev en sådan flopp att den hotade att sänka företaget för evigt.

Förändringen inleddes våren 1988 när Per Gessle satt hemma och stirrade på sitt livs första synthesizer, en Ensoniq ESQ-1. Det var outforskad mark för honom, men han visste att det var dit han ville gå. Även om Roxettes första album varit en stor framgång i Sverige hade han och Marie Fredriksson ännu inte hittat sitt eget sound: ”Vi ville in i maskinvärlden.” ”The Look”, som var den första låt Gessle skrev på sin nya leksak, förebådar en ny era i pophistorien.

Fram till dess hade den amerikanska och engelska dominansen i popmusiken varit total.

När jag intervjuade Per Gessle i samband med utgivningen av Roxette-boxen i fjol sade han: ”Ljudet hade alltid varit en Akilleshäl för svenska artister.

Jag minns till exempel när Springsteens 'The River' kom ut. Alla försökte härma Power Station-soundet. Men det lät inte bra. Vi i Sverige hade inte den sortens studior eller ljudtradition.

Men när datorerna kom blev inspelningsplatsen inte längre lika viktig. Alla hade nu tillgång till samma teknik. Förutsättningarna blev lika för alla.”

Och svensk popmusik kunde ta sitt första kliv i trappan upp från gillestugan.

JAN GRADVALL

journalist