Vem vill bo i Hyllie?

Vid vattentornet i Hyllie syns än så länge bara den stora arenan, eller skelettet av den, och schaktet där citytunneltågen ska gå. Malmö stad har bara börjat plöja upp det som ska bli dess största byggnadsprojekt sedan Västra hamnen.

Allt är redo för den regionala satsningen. Arenan, hotell, ett väldigt köpcentrum, snart förmodligen en mässanlägning och till det femtusen parkeringsplatser. Men ingen, förutom möjligen Percy Nilsson, har ännu bestämt sig för vad framtidens Hyllie ska vara.

Det är inte svårt att tänka sig varför man kommer att åka till Percys arena. Man gillar Elton John eller ska gå på hockey-VM 2012. Det är inte heller svårt att veta varför man kommer att ta bilen till köpcentrumet (stort som Bo01). Det är shoppingdags, man tar bilen från någon förort eller småstad och väljer Hyllie framför Center Syd, Nova Lund, Väla, Svågertorp. Det är inget nytt. Det är dinosauriedelen av Hyllie, den gamla, snart hopplöst föråldrade, idén om jättestora monofunktionella bilförsörjda lador på åkrarna.

Men här bygger man också 7 000 bostäder. Södra Malmö ska här få det centrum som aldrig blev byggt för trettio år sedan då Rosengård blev alternativet istället för Hyllie när staden skulle byggas ut.

Och varför ska man flytta till Hyllie? Inte för arenan eller köpcentrumet. Lika lite som man flyttar till Paris för Eiffeltornet. Västra Hamnen har havet. Bunkeflostrand är billigt. Malmö city är Malmö city. Men vad blir Hyllie?

När Malmö stad ska beskriva den framtida stadsdelen avslöjar man att man inte vet så mycket än, och skriver att man planerar en ”attraktiv helhetsmiljö och ett antal stadsdelar som kompletterar varandra till innehåll och utformning”. Och redan i den formuleringen finns anledning att bli lite orolig. För vad betyder att stadsdelarna ska ”komplettera varandra”?

Att var sak ska ligga på sin plats.

Det är egentligen en ganska trist tanke om man nu vill att Hyllie ska bli något annat än en pendlingsförort vid tågstationen, något annat än en sömnig John Blundstad intill det regionala upplevelsecentrumet.

Det finns en stark fixering vid att allt som ligger på samma plats måste se ungefär likadant ut. Tio kvarter av femvåningshus, följt av tio kvarter av något annat, som radhus, kanske en by på ett annat ställe. Det är en sorts målgruppstänkande i stadsbyggnadsform: stadsromantikerna där, radhuspysslarna där. Den enda blandningen man kan få se är den mellan olika upplåtelseformer, men sällan mellan olika stadsformer.

Om Malmö stad har lust att göra något särskilt i Hyllie borde man utmana tanken på staden som uppdelad mellan olika kompletterande stadstyper och istället låta dem mötas inom stadsdelarna.

Som mötet mellan stad och land. I en intressant stadsbyggnadstävling i Philadelphia förra året var det amerikanska arkitektkontoret Front Studios ”Farmadelphia” ett av de mest spännande och prisade bidragen. Där visade de hur ödetomterna i staden kunde tas över av olika agrara verksamheter. Kor mellan brandväggarna, odling under motorvägsbroarna. Bondens återtåg till storstaden. Dels som lokal odling men också som turistattraktion och ny identitet.

Eller mötet mellan boende och verkstäder. I Köpenhamn driver man sedan något år projektet ”Skjulhöj Allé” där idén är att skapa en ny form av stadsplan med ett regelverk som gör det möjligt att ha både mindre, möjligen något störande, verksamheter som verkstäder tillsammans med boende.

Malmö har liknande ambitioner när Norra Sorgenfri ska bebyggas och förtätas.

Sådana korsformer, också inom stadsdelar, blir allt vanligare och allt mer eftertraktade. Det är ingen idé att föreställa sig längre att den levande staden handlar om boende plus kaffe latte. Den idén har redan tagits över av köpcentrumen, det är den staden de reproducerar. Söndagsstaden. Om en ny stadsdel ska bli något annat än en ny sovstad måste man drömma mycket större än så.

En tjänsteman jag träffar på Malmö stad visar att den gamla järnvägen från Söderslätt går rakt in i Hyllie. I form av en pilevall. Som för att peka på att här tar sig det omgivande landskapet in i det som nu planeras. Här finns någonting. Landskapet kan vara Hyllies största tillgång. Här finns romantiken man borde slå mynt av.

Framtidens Hyllie kan mycket väl vara en blandning mellan Monopol och Nya Bondespelet.

Inte stadsromantiken á la jazzkatterna i Aristocats utan mötet mellan Mulle från Skogstibble och Pelle Svanslös. Den täta stadsbyn med en doft av betor. Och om den byn skulle landa vid den ny pendeltågsstation och jättearenan, då skulle verkligen något nytt hända. En identitet.

Föreställ dig en stad som den såg ut när städerna började växa på 1800-talet. Det där mötet mellan femvåningshus i sten och det kvardröjande bondesamhället i form av en kringbyggd gård med någon verksamhet. Men byggd på vår tid, med vår tids hus. Olika skalor intill varandra i samma rutnät på väg ut på Söderslätt.

DAN HALLEMAR

arkitekturskribent