Pärra Andreasson, lärare på Glokala folkhögskolan, baxar ut en stor, svart sopsäck med två ben utstickandes. Underdelen är alltså förvillande lik en människa medan överdelen är något helt annat. Upphovsmannen är amerikanen Mark Jenkins, som har varit gästlärare på skolan de senaste två veckorna. Under torsdagen och fredagen placerade han ut sina skulpturer i centrala Malmö.
Inför vernissagen på galleri Inbetween CFUK ska den sista – sopsäcksmänniskan – sättas utanför en port på Ystadvägen.
En bilmekaniker tittar förbryllat upp när Pärra Andreasson och hans udda bagage går förbi.
– Visa inte den för snuten för då åker du dit så det rungar, säger han.
Mark Jenkins har placerat ut sin gatukonst i miljöer som spänner från en marknad på Västbanken till en reklampelare i Warszawa. Hans skulpturer, varav många är gjorda i tejp, har gjort honom berömd över hela världen. Men det är inte alla som blir förtjusta när de upptäcker plastbebisar i träden, ben som sticker upp ur en soptunna eller, som i fredags morse, en mycket människolik docka som guppar i Malmös kanal.
– En av tio personer ogillar det, säger Mark Jenkins.
Hälften av dem han kommer i kontakt med säger att de gillar det de ser och ungefär en av tio tycker att hans konst är fantastisk.
I Malmö har reaktionerna varit ganska kraftiga och många av Jenkins konstverk har försvunnit snart efter det att de har placerats ut.
– Det verkar som att det nästan har blivit en reaktion mot det jag gör. Den här skulle kunna vara försvunnen om en kvart, säger Mark Jenkins om sopsäcken med ben, som nu sitter bredvid en port i sällskap med en nallebjörn.
Han jämför med London där folk på sin höjd skulle skratta och gå vidare. Mark Jenkins har ställt ut sin gatukonst över hela världen. Warszawa, Los Angeles, Betlehem, São Paolo, Lissabon och Milano är några exempel. På lördagsmorgonen åker han vidare till Tokyo. Reaktionerna från stadens befolkning är olika överallt.
– Det handlar om hur mycket de känner en äganderätt till sin stad, tror Mark Jenkins.
Han korsar Ystadvägen och filmar sitt konstverk. En kvinna på cykel stannar och ringer någon med sin mobiltelefon. Några unga män stannar, petar lite på dockbenen och skrattar.
– På det här sättet blir min scen den allmänna arenan, säger Mark Jenkins.
% är glada
% är likgiltiga