Ett inspärrat folk

För den som något lite följt österrikisk litteratur kommer dramat i Amstetten inte som någon överraskning. Historien om den auktoritäre fadern som i 24 år spärrar in sin dotter i källaren och avlar sju barn med henne är som tagen ur en roman av Elfriede Jelinek. Det är det tredje liknande fallet i Österrike på kort tid.

De var så väluppfostrade, säger en kaféinnehavare i Amstetten om tre av barnen som fick röra sig fritt. De sa ”bitte” och ”danke” hela tiden. Och polischefen som i tv redogjorde för dramat kunde inte avhålla sig från att kalla familjefadern för ”denne reslige och stilige man”.

Men hör inte det till bilden? Österrikarna, detta folk om vilket satirikern Karl Kraus redan 1910 sa att det skulle komma att tillverka plånböcker av människohud, har länge varit så väluppfostrade att de inte ens kunnat erkänna sitt nazistiska förflutna.

Inför dramat i Amstetten kan man fråga sig om det inte är det leende men auktoritära landet Österrike som i alla år har spärrat in sina egna medborgare.

ÅKE LEIJONHUFVUD

författare och kritiker