Äta eller ätas?

Om du fick en miljard, skulle du slå ihjäl mig då? undrade en av sönerna för länge sedan.

Detta var kulmen på en rad frågor. Den första hade gällt om en ersättning på säg hundra eller tusen kronor skulle kunna få mig att snatta på Konsum. Och inför mitt nekande svar hade summorna blivit större och de tänkta illgärningarna värre.

Chockerande? Nej, bara ett barns försök att ta reda på moralens värde och pris.

För det fattar vi förvånande tidigt i livet, att det sitter en prislapp också på det allra heligaste.

Litteraturen, dramatiken, filmhistorien och själva livet är fullt av människor som var alldeles oförvitliga tills moralen blev för dyr.

Är jag beredd att bedra någon för en miljon kronor? Självklart inte.

Varför är jag då så rädd att någon ska få veta att mitt hus är fullt av mögel innanför cellplasten? Varför vill jag inte ens få reda på det själv?

För att huset skulle minska i värde. Den trevliga barnfamiljen som tänker köpa det skulle inte vilja ge så mycket för min villa om de visste att de måste riva ytterväggarna innan de kan bo i huset utan att få ont i halsen och bli täppta i näsan.

Sveriges småhusägare står inför ett moraliskt fullskaleprov.

I centrum för dramat står ett okänt tusental byggnader där fukten som läckt in i väggarna inte kunnat komma ut, varför träregelstommen har börjat mögla och ruttna. Om de kritiska experterna har rätt så är historien om de fuktskadade cellplasthusen en ekonomisk tragedi som ännu bara är halvvägs genom första akten. Ingen vet hur många svenska hem som möglar inifrån och måste byggas om för dyra pengar.

Var och en som äger ett sådant hus står inför ett moraliskt vägval: Antingen själv förlora hundratusentals kronor eller lura förlusten på andra människor. Äta eller ätas.

En villaägare kontaktade Sydsvenskan och berättade upprört att han låtit undersöka sitt hus och hittat fukt och mögelskador i samtliga de fyrtio mäthål som tagits upp i fasaden. Nästa dag kontaktade han oss igen och besvor oss att inte nämna saken för någon. Grannarna skulle hata honom, deras likadana hus skulle minska i värde.

Det finns filosofiska grundsatser, som vi fått lära oss i späd ålder och fortfarande instämmer i på ren rutin. Den gyllene regeln: Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig. Det kategoriska imperativet: Uppför dig så att ditt handlande kan fungera som norm för andra.

Vackra uppmaningar, lätta att följa till vardags, svårare när det kniper.

I USA försvarar just nu den 92-årige före detta SS-mannen Vladas Zajanckauskas sina dåd under andra världskriget med att tyskarna skulle ha dödat honom om han inte gick med i SS. Tusentals krigsförbrytare har urskuldat sig på motsvarande sätt. Ätas eller äta.

I ett sådant perspektiv är det naturligtvis nedslående att en prislapp på några hundratusen räcker för att vi ska vackla. Det är inte trevligt att se djungelns lagbok stå kvar i själens bokhylla.

Men som flyktingadvokaten Peter Nobel sade en gång: Kampen för civilisationen måste fortsätta varje dag. Det är inget konstigt med det. Bara en smula krävande.

DANIEL RYDÉN

journalist på Sydsvenskan